Inget vi dyrkar i familjen, men yngste sonen upplystes i vad man brukar/kan göra dagen i ära.
Blommor till nå´n man gillar.
Omgående inhandlades, i samråd med pappan, en bukett till den utvalda.
Väl hemma delades buketten i två, märk det väl, halvor, en till modern, en till Freya, den utvalda.
Om det var sonens eller faderns samvete som ledde till halverandet fångade jag inte helt.
Packa in halva blomsterfånget i rött papper igen och över till grannhuset.
Ding Dong........ingen hemma.
Katastrof.
Nedtur.
Sportlov.
Öv.
Fem dagar senare är hon tillbaka.
Blommorna väntar slokande i sitt röda, nu delvist upplösta papper.
Dom pakkas upp undar andakt, så packas de ned igen.
Självklart skall de stå i hennes rum, med papperet på.
Alla besökande de närmaste dagarna dirigeras in till en titt.
Vet inte vem som är gladast, leverantören eller mottagerskan :-)
Nu en vecka efter diskuteras om de är bästa vänner eller kärester eller både och.
Max har en klar uppfattning om det sista.
Freya tvekar.
-Freya, du fik jo blomster fordi jeg synes du er en flott pige....
Så är dom visst kärester ändå får hon medge............
