Vi har varit på

på skidsemester.
I hemlandet :-)
Ja, ni ser ju, landet där solen alltid skiner!

Max hann bli en en "level 3" åkare, han glider sjungande ned för de röda pisterna. Svängarna uteblir men plogandet är perfekt.































Oscar var hemma hos mormor, mormor Kia och morfar på dagarna.
Blev bortskämd och saknade inte oss det minsta.
Konstigt känns det dock, att semestra med familjen minus en.
Hjärtat blöder, så känns det.
Rinner över av allt det orättvisa.
Jag resonerar logiskt med mig själv.
I resonemangen vinner hjärnan, men hjärtat hänger liksom inte med.
I hjärtat åker en snart sjuårig pojke om kapp i pisterna med sin lillebror.
Och han vinner.
Varje gång.

Måndag,

och internationella kvinnodagen.

Har just läst en artikel i "jyllands posten" omhandlande kvinnans genetiska överlägsenhet.




Utmärkt artikel.

"Brilleorm"!!

Ozzy har nya brillor, självvalda.

Lila.

Trendigt, jovisst

V- som i Victory!

Var till ortopedkirurg igår.

Skulle ta del av resultat från höft/bäcken röntgen.
Då våra seneste röntgenbilleder är från Sverige hade jeg dem med, samt tidigere mått på det höftskred Oscar har.

Jeg var klar til at ta diskussion MOT botox eller annan intervention.
Den leende man jeg möter, säger på halvtaskig svenska (alla danska läkare älskar sverige eftersom ofta gjort en del af sin ST där uppe och med melankoli og ömhet kommer i tanke om det så snart de möter en svensk), :

-Det ser då fint ut det här. Inga problem, ingen intervention. Superfint.

Jeg blir överraskad, stammande säger jag att jeg gärna vill veta vad Reimers index visar (inte för att jag vet så mycket om det, men det är de mått jag kan förhålla mig till sedan tidigare mätningar).

-Nå, men den visar 0.1, tätt på normalt..............
Här river jag fram mina papper, tidlgere var den på 0.4 (dvs 40% av höftkulan låg utanför höftskålen 2006), 2008 var låg motsvarande tal på 0.3 och nu 0.1.
Nu är det den leende mannens tur at bliv överraskad, han kikar på mina bilder och menar att det berstämt är MYCKET underligt eftersom barnen bara brukar bli dåligare gällande den här typ av problem.....


Krypningen är svaret!

Så kör vi ett år mer.

Med lätthet.

Oron,

som med tiden sällan visar sig, fick näring idag.
Oron för framtiden,
för sjukdom, operationer,
för vad som kan hända med "våra sköpliga barn".

En flicka från Oscars "kommunikationsgrupp" dog under gårdagen.
En förkylning med komplikationer.

Ett slag i ansiktet för föräldrar äntligen fått grepp om tillvaron med ett handikappat barn.
Nu börjar ett liv utan barn.

Jag förundras över alla människor som delar sorgen.
Vänner, vänners föräldrar och syskon.
Lärare, assistenter, medhjälpare på skolan.
Fritidsgården, lärare, peadgoger och assistenter där.
Avlastningsboendet, med vänner och föräldrar, personal, pedagoger, assistenter.
Ridklubben, simträningen.
Habiliteringsteamet.
Barnavdelningen
Listan är lång...........


Kanske finns en liten gnutta tröst i att se hur många människor flickan berörde, att se att hon lämnat intryck.

En liten gnutta, kanske.......

Vi har gått igång med "alternativ kommunikation"

öv..................med ett inre motstånd hos modern.
Men ett måste, jag vet :-(

Mormor och morfar

på besök. Innebär beslutsångest på leksaksäffaren..................

Men ut kom vi till sist, med två påsar smått å gott.

Max blev utan förvarning hämtad på dagis, tog lite tid innan han greppade vilka det var som stod och väntade. Det händer ju inte var dag direkt, att mormor å morfar trillar förbi på Unoden.