Oscar kryper,

i snitt 80-90 meter per dag! Vi puttar pa med tummarna under fotterna, mest pa vanstra sidan, det hogra benet flyttar han fint sjalv. Faktiskt kryper han ocksa sma snuttar helt sjalv, way to go!!

Ålder eller mödraskap?

Angaende vadre sa regnar det annu.....














På vårt område finns en liten vit katt som ser ut att ha levt ett mer eller mindre hårt liv, mager, rufsig päls och med en linkande gång. Den har av en oklar anledning fattat tycke för just vårt hus och ligger ofta i utemöblerna när vi vaknar på morgonen. Som så typiskt för katter tycks den se det som självklart att vi gärna vill en extra gäst, den styker sig lojt om våra ben och spatserar runt som om det är vi som besöker henne. Då jag den första morgonen såg min yngste son klappa och pussa på djuret med förtjusning var min första reaktion ”nej, rör den inte, den kan bitas, den kanske är sjuk”, som tur var lyckades jag i tid tänka på hur Max skulle reagera på detta så istället krystade jag fram ett - ja se så söt ,he, he, klappa försiktigt.
Nu smider jag planer för hur jag skall få skrället att välja ett annat hus än vårat att besöka utan att sonen anar något.....samtidigt kan jag konstatera att detta bara är en av flera incidenter där jag på senare tid reagerat på ett sätt som gör att jag funderar på om det är min stigande ålder som gör mig till en chicken, eller är det en följd av mödraskapet. Jag hoppas på det senare.

Tredje dagen,

och vi ser äntligen solen.
Senaste informationen om vädret (från en helt säker tysk källa) säger att det sannolikt kommer att regna i ytterligare en månad L. Låt oss se, vi har iallafall njutit dagen med fulla drag.
Max övar på att lära sig simma i polen, fram och ut med armarna, han lärde sig snabbt att det inte är lika lätt i havet, men så mycket roligare med alla vågor.

Vi har haft hantverkare på besök i huset idag. Efter att morfar i måndags trampat igenom golvet på terassen (ca 3 m upp) valde vi att göra en lista med saker vi önskade åtgärd på och gå till Coconut Office för ett litet samtal.
Till vår stora förvåning troppade det upp en snickare samt en allt i allo från Cocnut idag, de har fixat terassen, några lampor, en dörr samt haft en ny dvd med. Vi har också frågat om möjligheten för mikro och internet, det första är på väg det andra verkar svårlöst. Som det fungerar just nu går vi upp på Coconut Office och uträttar vår internetärenden, detta till den blygsmma kostnaden av 1 bath per minut = 20 svenska öre.

Vi har också haft fint kockbesök, för 30 Kr per timme kan man få en kock som kommer till huset och fixar middagen. Vi beställde maten tidigare på dagen, de handlar sedan och anländer en timme innan man vill ha middagen färdig. Mmm det var bara en höjdare, ett stort plus var att även disken ordnades.

Oscar träning kör fint, morfar var med Finn på förmiddagen idag och mormor var med mig på em. Dock har mormor blivit kraftigt förkyld och slokar lite, det är ju liksom i sådana lägen man helst är hemma i sin egen säng.

Pa plats,

Som alltid när förväntningarna är på topp så faller humöret något när man når mål......
Huset är vackert, en villa i cederträ 40 meter från havet med en otroligt grönskande omgivning, det ligger lite för sig själv i utkanter av resorten, precis som vi önskat. Stilen är Thaistyle, vilket innebär att allt är byggt med ett enkelt lager brädor, gärna brädor med lite synlig snickarglädje med snirklar och mönster på. Med denna stil följer att man hör allt överallt, både i sidled och höjdled, just nu regnar det till exempel och det låter som om jag sitter under ett parasoll och skriver. Man hör också alla nattliga ljud, grodor, fåglar, myggor, bilar, regn, åska, blåst.....det kräver tillvänjning innan vi sover en hel natt. De små snirklarna och mönstren medför hål i varierande storlek, hål som släpper in diverse små djur som till exempel myggor (vi sover under myggnät) samt gör att befintlig aircondition fungerar mindre bra. Det är ju för väl att det i sällskapet finns två händiga karlar som spenderat tid på att plasta igen dessa snirkliga hål, åtminstone inne i sovrummen.

Nåväl, ni kan kolla in huset på http://www.coconutvilla.co.uk/, det ser ut precis som på bilderna. Det är bara det aber att huset är från -94 och det är bilderna uppenbart också, dra själva slutsats av detta hur nuvarande standard är. Min man säger dock att jag liknar hans syster otroligt mycket när det gäller att infria förväntningar -omöjligt.

I förhållande till Oscars träning så fyller huset alla behov, vi började igår tisdag och det skall nog fungera fint. Golven är rätt så klibbiga, sådär som det blir när man bor nära havet, detta gör det otroligt tungt att åla men desto lättare att krypa i det att Oscars ben inte glider isär. Vi använder översta våningen till att träna, i varje fall medans det regnar (ja en liten detalj, det har regnat non stop sedan vi kom) så att resten av huset, inklusive kök kan brukas av resterande familj. Planen är senare att kunna träna delvis ute på verandan där ål-och krypbanan kan få en fin rund fassong, samt så finns ett litet hopp om att kunna använda stigen ned till havet till maratonkryp lite längre fram.
Imorgon skall mormor och morfar börja ta del i träningen, behöver jag säga att det känns djupt i hjärtat att ha dem med i ”projekt Oscar”.....:-)

Appropå regn, japp det regnar, i stor stil. Faktiskt har ingen av oss tidigare upplevt så mycket regn. Beroende på vem vi talar med får vi olika uppgifter på hur länge detta skall pågå, en del lovar sol imorgon, andra säger att det kan fortsätta så här i ett par veckor. Badar gör vi i alla fall, det är ju varmt trots regnet. Max ligger i tills han blir blå om läpparna, han ääälskar

sommarhuset säger han.

Resan,

Flygresan gick över all förväntan, ungarna sov under hela flighten till Bangkok och sedan var det ju inte så långt kvar. Vi hade glatt oss till inflygningen över Koh Samui, som vi fått veta skulle vara så vacker, men i ett tjockt molntäcke såg vi just ingenting. Flygplatsen på ön är dock en upplevelse, helt byggd i trä med små exotiska byggnader, för att inte tala om servicenivån. Ca åtta personer hjälpte oss med att hämta bagage och lasta det på en väntande bil, jag säger inte att det var snabbare än om vi själva gjort den men bemötandet är ju härligt.
Förresten var detta vår första resa där vi rest med Oscar som ”handikappad”, tidigare har vi rest med två små barn men denna gång hade vi Oscars rullstol med från gate till gate vilket gjorde att vi fick special treatment all the way.....Först på planet, egen liten golfbil att bli hämtad och skjutsad i, tillgång till sällskapens lounge, ett rätt skönt ressätt med småbarn, handikappade eller ej.
Faktiskt är jag överraskad, på ett positivt sätt, över den flexibilitet vi upplevt hos flygsällskapen, både Finnair och Bangkok Airways. Med på turen har vi utöver rullstolen, Oscars ståstativ (relativt stort åbäke), alla grejer till Oscars träning till en nätt vikt av ca 35 kg x-tra, + lite generell övervikt- naturligtvis hade vi långt innan resan informerat om detta men jag hade ändå förväntat mig problem vid incheckning, allt gick dock väldigt smidigt.