Sommaren har kommit till Nørresøvej....

och vi njuter långt in på kvällarna...samtalet här rör sig om hur snabbt man egentligen kan köra ned för backen......utan att bromsa.....




Oscar har för tredje dagen i rad gått riktigt långt, runt 250 meter idag, dvs gott och väl 50 turer i stegen, mest ute i det goda vädret förstås!

Kolla in ungens första blåsa :-)) Också det något att fira!!

Längtan,

Kl är precis 02.30, min vargtimme.
Det är här jag vaknar för att diskutere med livmodern......om saknaden och längtan efter babyn, syskonet. Som alltså inte är på väg, men som spökar i mitt sinne.
Jag ser inte mig själv som någon stor barnaföderska, har aldrig heller drömt om en stor flock ungar, men jag älskar dem jag har högt, heligt och nå´t alldeles otroligt mycket.
Den är speciell, kärleken till ungarna, den har tagit mig med storm och den översköljer mig på ett överraskande sätt varje gång jag ser återser barnen, om så bara efter en kort frånvaro på en timme eller två.
Intenst, obeskrivligt.
Jag minns att jag i väntan på Max funderade på hur han skulle kunna rymmas, om det fanns plats nog till honom, om man kunde älska ett barn mer lika mycket som det som redan fanns. Det var faktiskt en oro jag hade.
Såklart gick det bra, såklart fanns det plats.
Och nu fyller längtan efter syskonet en hel del.
Jag vet att det finns plats.

Undrar om det där med biologiska klockan stämmer, om det i varje kvinna tickar och när man står där och checkar in till halvlek i livet, 35 +, så tickar det så in i helvete högt att man inte kan sova.
Jag vaknar och känner de där små puffarna i magen, de första sparkarna som känns som jag inbillar mig att det skulle kännas om en guldfisk slog nosen mot sin skåls insida.
Brösten känns periodvis också som om det faktiskt finns en baby som snart skall ha mat.....

Funderar på hur syskonet skulle tas emot, av resterande familjemedlemmar.
Tänker att jag själv gärna haft fler syskon är ett, inte för att det jag har felar nå´t.......bara att det vore härligt att vara flera.
Tänker att det vore fint för Max att få ett syskon att dela med. Allt det som syskon delar, också det han med tiden inte kommer att dela med sin storebror.
Tänker att tiden är nu, när jag ändå är hemma, medans de två stora inte är för stora, medans lusten finns....

Vi är dock inte två som längtar, jag är ensam med min livmoder och min längtan.
Jag vågar inte ta det där sista stora samtalet om det här med syskonet, just nu är suget för stort för att bli krossat. Nästa vecka kanske livmodern slappnar av lite.....när 35 blir 36.....

Argument, vattentäta sådana mottages annars gärna......någon som lyckats få ett nej till ett ja.....någon....?

230 meter,

lågt räknat.
Inte så illa spankulerat på en tisdag.

Fnitter och bus

är det mycket av just nu. Alla måltider är stora fnitteranfall, tar lite längre tid än vanligt, men det är en baggis när ungen är glad :-)

Annars ett ok flyt i träningen, går lååååååångsamt med att trappa upp i OHLen, vi har reviderat vårt schema ett otal gånger och ligger ínte alls i fas med vad jag räknat med. Det verkar mer tröttande, för huvudet främst, än vad vi trott. Dock en stabil ökning, de senaste dagarna har vi gått 40 turer om dagen, dvs ca 180-200m.

Lördag kväll..................slutade i chipsskålen.

Idag

har vi mött mannen utan humor.

Max har fått en ny lego-grej (japp, igen), med denna kom en liten legoman iklädd vägverkskläder, ni vet sådans där oranga arbetskläder. Barnet har legomannen med i handen inne i sta´n där vi plötsligt får syn på en man med samma mundering som legomannen. Han står och gräver en hål.....Max går fram och kikar med stort intresse och beundrande blickar, håller fram legomannen till mannen utan humor och säger "-Se det er dig", med ett tonfall som borde göra mannen utan humor stolt.
"-Det ligner da slet ikke mig" svarar mannen utan hunor med värsta Clint-Eastwood-sura-rösten, varpå han ilsket glor på barnet och gräver vidare.

"-Jamen Trevlig helg då" sa vi och gick vidare.........

Kvällens ämne

vid matbordet samt nattning har cirkulerat omkring Darth Vader......vad skulle hända om han fångade Postman Per?

Man kan ju undra.....

Självinsikt!

Vi har ju, som ni vet, inte varit så tursamma med de hyresgäster vi hade i vårt hus i Onsala....
Nu är huset härligt nog sålt och med som en del i handeln fick vi en lägenhet i Göteborg, som vi dessvärre också hyr ut. Det visar sig att det unga par som hyr inte är så nogräknade med hyran, heller inte med andra bisarra saker. Detta resulterar i att ALLA i den danska vänkretsen numera tror att ALLA svenskar är riktiga rötägg (irriterande med kommentarer som-ja, det är ju typsikt svenskar det där- efterföljt av hånsamma skratt), samt att vi igen har en hel del strul för att inte tala om omkostnader.

Vi rannsakar nu oss själva och undrar hur vi liksom kan "känna" så fel både jag och Finn. Vi tyckte ju att vi hade hyffsad magkänsla generellt om folk, det tycker vi inte mer.
Som en följd av ovanstående finner jag mig själv i de mest märkliga situationer under inskolningen av brandman Peder. Man kan ju till exempel uppleva det som underligt att samma blomma på terassen måste vattnas extremt lång tid flera dagar i följd samtidigt som vattnerskan instent stirrar in i sitt eget hus....hm, för att ge bara ett mindre uppenbart exempel allstå....

Trevlig helg // Mia

Deja vu....

det byggs murar till frukost nuförtiden. Alltså för att slippa se varandra.....

Har ett starkt minne där min söta storebror var byggherren, han kunde inte äta om han"skulle glo på snorungen hela tiden"..........

Det dagliga

snakket med mormor och morfar........

Idag har vi börjat

skola in våra, eller mer riktigt Oscars nya assistenter. Vi har sökt med ljus och lykta i en lååååååång process. Nu har vi funnit dem, tror vi, det blev inte han som frågade om han kunde få käka med oss innan han gick hem, heller inte damen som hade lite svårt att gå......
Efter många om och men har vi valt att arbeta med tre unga människor, istället för den ursprungliga planen på två. En gardering då vi efter erfarenhet vet att vi sannolikt inom närmaste månaderna förlorar nå´n av dem till mer spännade uppgifter, resor, skola eller annan ungdomlig syssla....

Idag har den manliga delen i bolaget "Team Oscar" börjat, brandmannen Peder, Oscar är eld och lågor (ha, ha), kanske har han saknat lite testosteron i omgivningen?

Utöver det har vi haft nöjet att ta turen omkring sjukan med Max, falsk stuphosta, tror det heter krupp på svenska, nåväl det gick över på ett par dagar men såklart inte utan att först ha smittat brorsan så nu sitter det en skällande säl och kollar på Molly Mus.

Ciao // Mia

Påsk i strålande

sol och camperande. Ja, nu är ju inte vi direkt en campingfamilj, vi tillhör kategorin "backpacking med reväska" därav har vi hyrt ett litet hus som dock ligger på en campingplats, alltså i två nätter.....sen har vi med säkerhet fått nog.
Grannen hemma på gatan skall bygga om huset, därför står det en "campingvogn" på deras tomt, Max är djupt fascinerad och funderar på om pengarna i hans spargris mon kan räcka til en så´n. Stackars unge, tänker på om vi skulle prova campinglivet ändå.......men nej, två dagar i "hytte" får mig att inse att barnet går miste om detta i sin uppväxt.

Möjligheten har dock slagit mig, kanske kan han få sova hos grannen i deras husvagn ett par nätter, den skall ju ändå stå där några månader. Mon man så också kan slå två flugor i en smäll. Stilen på vagnen är den typ som man har stående bakom sin carport och det har gått sisådär en sju år sedan den sist blev använd (och rengjord), med tanke på hur ungen har det med lortiga fingrar så kanske glansen liksom försvinner........därmed moderns dåliga samvete över frånvaron av semestar på campingplatser här och där.

Utspekulerat.....nä, nä.....

God fortsättning // Mia

"Fy for s...."

må man kun sige under vandet mamma, såden at ikke nogen hører når man siger det.....


Logiskt i fyraåringens värld.





Tänkte sparka liv i bloggen igen, mon inte det kommer mer energi till en gammal trött kvinna såhär i vårtider. Ringde till mamma förra veckan, stax innan de skulle köra ned till oss på besök, för att fråga om hon inte kunde ta lite perenner med från sin trädgård........hon upplyste om den ca halva metern snö som ännu täckte marken.....här har vi full vår, med påskliljor lagom till just påsken.





Vi har haft en period utan assistenter, våran Rikke gav sig ju ut på en längre resa med käresten och jag har liksom inte kommit till skott med ny annons och hela molevitten. Tog mig samman för två veckor sedan och herregud vilket gensvar......kan det vara den omtalade finanskrisen som spökar? All of a sudden är det bara så intressant att vara assistent. 40 telefonsamtal senare slutade jag svara i telefonen, 10 intervjuer senare avlyste vi resterande, vilket gör att vi idag står med fyra fina kandidater varav jag pinpointat två som anställs i vårt nya bolag "Oscars Team". Låt oss nu hoppas gott att valet faller gott ut.....

För att optimera gåendet har vi nu även fått en stege utomhus, tänker att när antalet turer i stegen går från 100 till det tredubbla så kan det vara skönt att variera lite. Fått är väl egentligen ett felaktigt uttryck, jag har ju den bästa av familjer så med gemensamma krafter har morfar och farfar under en förmiddags nordiskt samarbete skruvat ihop följande:

På gensyn // Mia