Borta bra

men hemma är också ok. Vi har hunnit vara hemma en tid och är tacksamma för det fina vädret. Brrr vi har frusit, eller åtminstone jag med dubbla sockar och fleece. Det tog oss några dagar att vända tillbaka dygnsrytmen men nu är vi med igen, med längtan till en vardag. Max börjar dagis den 15 maj, samma dag börjar Finn på nya jobbet, medans jag och Oscar stannar hemma och kryper, kolla in benföringen nedan, det går av bara farten även när man tuggar tuggummi samtidigt.....

Ni skall då också få ett sista badklipp på Max, somjust nu är lite husvill och vill åka hem.....var det nu är?

Annars har det varit skönt att komma hem till ordentligt hårspray, Ica butikerna, marabou, älgfärs, fil, papperstidningar och såklart också alla nära och kära. Till min förvåning fann jag det ohyra obekvämt och faktiskt lite svårt att gå med höga klackar igen.....jag somalltid har höga klackar, vi har också lite svårt för att ha strumpor på och hittar barnens lite här å där, Max vill gärna bada och saknar Sam medans Oscar är glad för lingonsylten. Finn går mest och ler, han har som sagt längtat hem.

På frågan om vi upnått/upplevt det vi ville med turen svarar vi ett rungande JA! Vi har etablerat ett fint träningsmönster med Ozzy, vilket ju var det primära målet. Han kryper superbra, inte helt felfritt meeeeen så fint ändå, är mycket mera social, hänger med i samtal och bäst av allt busar vilt med sin lillebror. Så mycket som vi hört honom skratta de senaste två månaderna har vi inte hört under hans sammanlagda livstid.

Max har blivit stor, pratar och sjunger mest hela tiden. Han är en förståndig liten kille som passar gott på sin storebror (det värmer mammans hjärta så till den milda grad). Med sitt x-tremt ljusa hår har han charmat hela Thailand och han njuter av att vara hemma och slippa alla vänliga händer somvill röra hela tiden.

Båda killarna har slutat med napp, dem fick ju tomtens bebisar, samt så är middagsluren ett minne blott. Tro´t eller ej men Max var också vällingkille när vi åkte, vi fick omgående kasta hela det tungt vägande vällinglagret när vi en gång kommit fram till Samui. Blöjan är också borta för Max och det kissas lite överallt, mest i toalettstolen men inte enbart.

För oss vuxna har fokus varit att komma i form för vissa samt komma i form och i en annan storlek för andra. Det går ju hand i hand så vi kom hem som mindre usunda människor, faktiskt har mitt BMI gått från en medicinsk fara till godtagbar nivå, medans Finns form slipats till närmast fulländning.

Vi har haft det bra, en timeout så välbehövlig, med nyladdade batterier känns allt nu möjligt och vi tar oss an kommande utmaningar en aning starkare.

Tack för alla besök, tack för all hjälp!

Sonkran-

Pa stan.......

och i poolen.

Det stora blå!!

Minns ni filmed, har foljer ett potpurri av bilder fran de mest makalosa dyk vi varit med om.
Bilderna talar ju sitt tydliga sprak, sikten var fantastisk och vattnet var sa blatt sa blatt.

Tva nojda, numera advanced divers!

Regards fran Samui!

Airkonditioneringen

i det viktigaste rummet i huset, Oscars kryprum-vardagsrummet, har pajat, mitt i varmaste perioden, mitt i Sonkran, det Thailanska nyaret.....dvs det tar dagar att fa det ordnat. Vi slar darmed av lite pa tempot ett par dagar, badar med och slappar framfor " Lilla roda traktorn".

Annars gar traningen bra, tyvarr ar gasen slut, sa maskernas (allts dem utan gas) antal har igen okats for att kompensera detta. Vi skall forflyttas till en ny hab. nar vi kommer hem. Vi hoppas pa att var nya lakre dar ar lika proffsig som den vi haft, vi vill saklrt garna undga ett allt for langt uppehall med gasen och darmed undga den relativt langa upptrappningen som det skulle

innebara.

Mormor och moster Kia klarar insatsen pa "traningspassen" med bravur, Oscar provar dock pa att busa sig ur det mesta, forsoka skall man ju...

Oscar star med mormor, staendet blir allt battre.

(kan inte rotera bilden pa denna dator sorry)

Max leker med Kia, han har blivit en expert pa Oscars traning och deltager garna, som coach eller bara ett storande element :-)

Vi skall katsa oss ut i Sonkranfirandet igen, det gar vilt till med vattenslangar isvatten och diverse baljor. Darefter kastas mjol pa allt det vata....

halsningar fran ett 36 gradigt Samui

En fars utan

dess like, and it is still ongoing!!
Innan vi lamnade Svedala, dvs i oktober-o7, hyrde vi ut vart hus till ett vad vi trodde, trevligt par.
Dassvarre intraffar en tragedi och mannen dor i december, frun beslutar sig da for att inte bo mer i huset och gar helt under jorden. Sedan dess har vi inte sett roken av varken hyror, betalning av rakningar eller henne heller for den delen. Nu har vi en hjalpsam advokat som jobbar pa saken at oss, det skall sakert losa sig meeeeeen det kan ta tid. Idag fick vi meddelande fran Fortum att elabbonemanget pa huset sagts upp.......jaha, bara att teckna ett nytt da, liksom att betala vatten- och renhallning pa en paminnelse som vi av en ren handelse lyckats fa. Kvinnan har iallafall sinnesnarvaro nog till att saga upp vissa abonemang och byta adress i folkregistreringen samtidigt som hon hogaktningsfullt skiter i sa mycket annat.

Vi har dock lart en fras som nastan alltid fungerar"Mai pen rai-No problem"- uttalas med ett leende och en latt axelryckning. Vi har lite ont i axlarna nu.....

Kramar fran Samui

Magiskt.....

Med risk for att lata tontig, men jag tycker faktiskt att det blir langre och langre mellan de dar fa magiska ogonblicken man ibland upplever. Kanske har det med aldern att gora, inte for att jag tycker jag ar lastgammal men anda.... Igar pa var dykning var ogonblicket dar, ett av de fa. Se bara hur vattnet sag ut ovan ytan, forastall er hur det ser ut under....Bilder kommer.

Damernas tillvaro,

Mormor har nu tränat med Oscar en första dag. Gick hur fint som helst, inget gnäll efter mamma å pappa. Vi har ju förberett oss på det värsta eftersom han varit aningen ynklig då han "lämnats" med Sara. Dock uppstod ju detta först ett par veckor efter Saras ankomst......så det hinns väl med ännu.Damerna, alltså mormor å Kia har tillbringat denna dag på Chang Mon stranden, de kom hem med finfina tå och fingernaglar samt med ett par timmars massage i kroppen. Imorgon är det ombytta roller då jag å Finn åker på dykning hela dań. Vi skall nu äntligen avancera från Padi open water till advanced divers, en kurs på två dagar med 5 dyk. Eller ja, kurs och kurs....vi skall ned på 30 meters djup samt navigera under vatten, thats about it. Just nu sitter Finn ambitiöst och läser i en dykbok, det är ju fint för sa kan han ge mig en resume senare.

Minns inte om jag berättat att det i huset bor en liten retrivervalp på 7-8 veckor. Han är bara bedårande, se själva. Max har alltid varit, om inte rädd så i varje fall distansierad, till hundar så det passar ju helt fint att han får vänja sig med en så liten parvel. De har faktiskt blivit så goda vänner att Max nu törs lyfta Sam, och det första Max kollar om morgonen är om Sam möjligen är vaken. För Oscars smak är Sam dock lite för snabb, han får gärna hålla sig lite på avstånd.Vi har ju en gång i ett tidigare liv, eller tja det var väl mer Finn, jag fick det liksom på köpet, haft en retriver. Just precis som Sam, det är ju inte utan frestelse, men en snabb återblick i minnesarkivet är nog för att slå bort tanken igen. Tacka vet jag katter!

Kramar fran Samui