Äntligen kräftkalas

morfar blir 60 och vi firar i Dalarna.

Kräftor, svampplock, auktion och betraktande av Finnmarksturen.

Lisa för själen.

Igår kom den vältande,

den där smärtsamma, bottenlösa sorgen.
Det sker inte så ofta längre.
Och den kom utan någon särskild förvarning, som följd blev jag helt jordad.

Ni som känt förtvivlan vet hur ont den gör.
Det känns som knivar i magen,
som om jag sugs nedåt, helt orkeslös mot marken.
Igår kom jag på mig själv med att gå med lätt framåtböjd rygg, som för att dämpa allt det onda.

En så´n dag sörjer jag Oscars liv, det han erbjuds nu och det som komma skall.
All den kamp, alla människor han möter, som skall röra och böja, fråga och undra.
Jag tänker på den unge det kunde varit, en sexåring, en skolunge.
Så orättvist.

Efter tänkande vet jag nog vad sorgen kom från, denna gång.
Ett möte med goda vänninor, en helg med snack om barn, jobb och livet generellt.
Det känns som mitt liv står stilla.
Ingen skolstart att "skryta" om.
Inget karriärmove inom räckhåll.
Inga kollegor som ger upphov till roliga anekdoter.
Skamset kan jag se att sorgen inte bara rör ungens tillkortakommanden, utan också mina egna.
En stor längtan till det normala.

Och hem kom jag till ett tomt hus.
Tvätten hängde där jag lämnat den.
Min tvätt, min sorg.

Ungarna tumlade runt med farfar, världens finaste ungar.

Nyss hemkommen

från simskolans andra session. Båda ungarna är med, har fått lite dispans med Oscar, men faktiskt klarar han sig superbra.

Är impad av deras andra lektion, båda ungarna lyssnade spänt på instruktören, alltså också Ozzy! han visade stort tålamod, för att vara han allstå, deltog på sina villkor i alla lekar och var framför allt INTE skrikande.......åh. En lättnad säger mamman som lite nervöst går å tänker över deltagandet i en grupp med "normala" barn.

Faktiskt kom den något arroganta instruktören fram efteråt med beröm.

Jag jäser över :-))

Sista kapitlet på Big Brother närmar sig

imorgon kommer sista shootsen att upptas. Puha, har varit lite hårt. Rätt gränsöverskridande med en kamera i huvudet, trots att syftet är det det nu är blir allt en smula konstlat.

Filmdamen verkar mycket kompetent, vi har filmat Ozzy å mamma, Ozzy å pappa, Ozzy å assarna, Ozzy å Max, jobbar idag på att få fatt i farfar för en Ozzy å farfar sekvens. Telefonsamtal med dalarna har också filmats, damen var JÄTTEimpad av att ungen fattade svenska......

Nu följer utredning, videoanalyser och expertpanel. Vi skall själva vara med vid ett par möten för att förklara och diskutera vårt egna agerande, vad Oscar kommunikerar, vad vi upplever och tror att han i olika situationer menar. Efter detta klipps filmen ned till de sekvenser som är tydligast/viktigast/bäst och så sitter kommunikationexperter från hela landet å analyserar. Till sist kommer en rekomendation på det hjälpmedel som är bäst lämpat samt en framläggelse av utredningen till hela Oscars privata och offetliga nätverk, dvs familj, hjälpare, fyssar, läkare, synpedagoger, talpedagoger etc. Fancy va!!

Så lång har vi fått veta att ungen nog skall klara av en avancerad form för talmaskin, han är ju SÅ TYDLIG och VILL SÅ GÄRNA. Joho, spännande ska det bli.

Går å tänker på om maskinen skall ha en knapp som heter "dumma mamma" eller inte......det ska den väl.......

Extreme HomeMakeover,

sitter å glor på svensk TV3.
Joho, på ovannämnda program har det byggts ett specialhus år en familj med en hoper handikappade barn.....å vem sitter å grinar........Jag är sån en sucker.....

Max har informerat om hundar idag, att man "hänger" dem i kopplet å så.

En söndag med mål denna vecka.

Och målet är kissinsamling.......
Vi kollar film och samlar kiss i en mugg, jorå, rätt kul faktiskt.

Kisset skall påvisa tungmetallar och andre mindre bra saker, härefter designas en detoxkur till ungen.

Det sägs att man efter kuren (som pågår en evighet) skall kunna se en klar förändring i beteende och koncentration.

Allt är värt ett fösök.

Fatta va gott!!!

Snart skall vi till Svedala och frossa på dessa:


Glädjer mig vansinnigt.

Mötte en dam på stigen utanför vårt hus idag.
En dam jag till och från växlar några ord med men inte känner mer än så.
Av nån anledning kom vi in på helgens begivenheter, vad vi var isär skulle.
Hon berättar att hon skall på mässa i Århus, att hon är aktiv katolik och att Oscar alltid finns med i hennes böner.

Jag blev helt rörd.
Han är omtalad, ungen......

Sugen......

När man doppar tokvarma nuggets i mjölk och säger mmmmmm, då är man hungrig.

Big Brother!

Vi gör en kommunikationsutredning på Ozzy just nu. Det innebär bland annat att kommunikationxperten skall vara flugan på väggen i FYRA DA`R.

Hej och hå.
Vad f++ skall hon filma i FYRA DA`R?

Så trötta både Ozzy å jag.
Å hon är som en fluga, bara större. Inget samtal, bara filma. Som om hon var osynlig typ.

Vi hoppas det för nåt bra med sig.
Med all ros ungen fick efter avslutad dag idag så kan det ju inte vara helt galet.

Be aware. Big brother sees you!!! Wherever you

are....

Ramlade över denna idag, glömt att han varit så liten. Lillberra.

Årets så långt mest ansråkslösa dag

resulterade i en ren alfa. Damsugning och övrig inre rengöring tog tre timmar plus. Men alltså då sprang jag lite mellan mellanmål, tillverkande av nyckelpigehus och annat nödvändigt.

I bilen fanns följande:

• Max ena gummistövel, maken är redan bortkastad eftersom vi inte hittade denna
• Två leksaker från Mac Ds happy meal
• En kaffekopp
• Två tomma vattenflaskor
• En av Oscars ullstrumpor (sedan i vintras)
• En första hjälpen låda
• Typ två deciliter russin, nötter och annat ätbart

Fattar ni hur trist dagen varit......så trist att det fanns tid till ovanstående.......Jesus.

Söndag

en dag utan planer. En hemlängtandag.

Puh,

idag har vi börjat åla igen.......värdelöst enligt Oscar och andra.

Vi skall gå 50 turer under OHLen, krypa 500-600 meter + transportation samt åla 5x20m. Piece of cake, allt utom det sista........

Toe diggigng, my ass.....

Nä, nu

har grannsessan lärt sig rapa på kommando....

I am shocked, detta yndiga väsen.

Hon rapar som värsta skogshuggarn och garvar sedan som en dito.

Sonen är impad.

Mycket impad.

Vi är på gång, med lite delay.....

Jahapp, betyget blev rätt så kasst faktiskt.......alltså inte på ungen men liksom som helhet.

Eller nja, det är den helt vansinnigt förväntansfulla mamman som talar nu.....

Ett par stora genombrott på förståelse, social kompetens och syn är ju inte illa pinkat, faktiskt superbra och viktigt för allt som komma skall i framtida utveckling.

Trist var dock att vi inte uppnått det vi hoppats på med gåendet. Det går framåt men långsamt och med ungens ointresse faktiskt.

Han till och med slappnar av när vi gåtränar, tänker på annat och tycker det är super när vi flyttar fötterna åt honom, så back to basic.

Vi fick två scenarion från the experts:

A. fortsätt hammra på med gåendet, fokusera på det och vi har inom 12-18 månader en gående unge. Som kanske inte helt har koll på vart han går, varför eller helt hur.

B. backa med gåträningen, forsätt gå men med mera kvalite och kortare sträckor, kräv att Ozzy själv flyttar benen (jo han kan, han driver med modern). Kryp mera igen samt börja ÅLA......what I said......jo men visst. Åla med toe digging they said.......good for walking you know.

För en gångs skull behövdes bara ett kort blickutbyte mellan maken och mig för att nå enighet.

B, vi svarar B.

Så alla ni som fått veta att ungen till nästa sommar är gående, "Ja bara skoja". Hö, hö!

Mon det blir om två sommrar, eller kanske tre.

Ialla fall har Matthew, the Guru, med 100% säkerhet lovat att ungen kommer till att gå!

Att rullstolen en dag kan kastas till fanders.

Att vi, om framgångarna forsätter, får en unge med vacker, smidig gång, som kan lära springa å hoppa, en unge med mera språk och guld å gröna skogar.

Det enda som krävs är massiv toe digging.......................