måndag 18 oktober 2010

Vi har höstlov!

och är på äventyr i Ronjas skogar.
Grillad korv blir en festmåltid, och korta ben kan med lätthet vandra över stock och sten.

Dagen bjöd på blåsväder och bladen dalade ned från trädkronorna liksom stora snöflingor.

Vi såg en ekorre och värdens största myrstack.

En så´n där dag som lagras i minnet tillsammans med ett stråk av lycka.

Oscar går!

onsdag 18 augusti 2010

Møtet med kommunikationstanten,

igår gick ju fint, också det.

Det ær en så´n dær tant som varit med førr.
Som har en del att sæga till om i skolans och kommunens inre kretsar.
Ta,da!
Ungen visade hela repertoaren, føljde uppmærksamt alla intrukser, pekade på bilder, svarade på tilltal.

Rapporten kom idag.
Konklusionen var att talmaskinen vi investerat i var før SIMPEL......inte utmanande nog.
Dra ænda in i.......ja, ursækta, men alltså.

måndag 16 augusti 2010

Augusti, tro´t eller ej...........

skall se om man, när rutinerne efter sommarens vimsande återkommer, kan fokusera igen.



På allt det där som man nog skall hinna men aldrig är i närheten av.


När mörka kvällar smyger sig tillbaka kanske tiden infinner sig. Tiden til att sitta och smurfa framför skärmen, att använda en timme, eller mer på det som faller en in.




Sonen har nyligen fått nytt program efter möte med dem från over there. The experts.

De impar varje gång, med sin träffsäkerhet på att avläsa ungens förmågor, att kunna se var hans styrkor och svagheter finns just nu.
Vid detta möte impade också ungen, på dem och på oss. Han har flyttat sig stort på det "mentala" området. Viktigast av allt är att viljan och motivationen till att vara med äntligen infunnit sig. Han är nyfiken helt enkelt, en drivkraft vi tidigare saknat.
Han visade övertygande sitt läsande, att kunna förstå och följa tre-och fyra stegs instuktioner, att härma, att leka tillsammans och inte vid sidan av, sin fantastiska humor.
För första gången flöt också arbetet mellan dem och Oscar fint, ett samarbete.
Utan osäkerhet och gnäll, med en unge som vilade i situationen. En unge som visade enorm motivation, också när han inte helt förstod vad som väntades av honom.
Stolt är bara förnamnet.
Meeeeeeen, det kniper, det där med att gå.
Vi är nära ett breakthrough, vi ska bara......
Krypa mera, dock mindre än förr, ålar mera, MYCKET mera. Gå kortare distanser, med superkvalite, dvs "stilla och roligt" så att Oscar själv har kontroll.
Målet är ett självständigt gående om två år.
Den kvicke minns att vi för två år sedan fick samma besked, ergo skulle ungen gå nu.
Det är här det kommer in, ni vet det där "det sista som lämnar en är hoppet...."
Kanske kan det tyckas platt att vi viktar gåendet så högt, men det är liksom här det skulle betyda mycket för framtidens underhåll av kroppens funktioner. Att krypa har gjort honom så mycket starkare, friskare, självständigare, i det ögonblick han börjar skolan skall han gå eller sitta i sin stol, kryper gör man inte i skolan. Om gåendet inte fungerar där kommer allt det han byggt upp under åren stilla att försvinna, med muskelsvaghet och ökad spaticitet som följd. Det var punkt 1.
En annan aspekt är hjärnträning, synen har utvecklats i takt med krypandet, det finns tydliga teorier som talar för språkets och gåendets sammanhang, punkt 2.
Utöver det blir det fysiskt mer och mer svårmanövrerat för oss omkring Oscar, på en tidspunkt blir vissa aktiviteter tätt på omöjliga med alla lyft och förflyttningar. Gåendet är superviktigt för att kunna deltaga i det man vill, punkt 3.
Fler punker kan det bli till, vi har argumenterat för vår sak som ni hör :-)
Nåväl, vad är en bal på slottet.........
Två år, två jular, två sommrar.....thats nothing, tiden flyger, som bekant, förbi.

torsdag 17 juni 2010

Juni och ja vi är här ännu...........

vet inte riktigt vad som hände.
Inspirationen, energin, lusten liksom försvann.
Den ena dagen har flytit över i den andra.


Vi kryper, kryper och kryper.
Undrar hur trött Ozzy egentligen är på de blåa mattorna han sliter ned.
Jeansen lappas konstant på knäna.
Vi skall träffa USA om några veckor.
Det är där den skall tas, diskussionen.
Vi vill gå, gå, gå nu.
Det må då vara på tiden..........
.

Vi

tisdag 23 mars 2010

Vi har varit på

på skidsemester.
I hemlandet :-)
Ja, ni ser ju, landet där solen alltid skiner!

























Max hann bli en en "level 3" åkare, han glider sjungande ned för de röda pisterna. Svängarna uteblir men plogandet är perfekt.































Oscar var hemma hos mormor, mormor Kia och morfar på dagarna.
Blev bortskämd och saknade inte oss det minsta.
Konstigt känns det dock, att semestra med familjen minus en.
Hjärtat blöder, så känns det.
Rinner över av allt det orättvisa.
Jag resonerar logiskt med mig själv.
I resonemangen vinner hjärnan, men hjärtat hänger liksom inte med.
I hjärtat åker en snart sjuårig pojke om kapp i pisterna med sin lillebror.
Och han vinner.
Varje gång.

måndag 8 mars 2010

Måndag,

och internationella kvinnodagen.

Har just läst en artikel i "jyllands posten" omhandlande kvinnans genetiska överlägsenhet.




Utmärkt artikel.

söndag 7 mars 2010

"Brilleorm"!!


Ozzy har nya brillor, självvalda.
Lila.
Trendigt, jovisst

fredag 5 mars 2010

V- som i Victory!

Var till ortopedkirurg igår.

Skulle ta del av resultat från höft/bäcken röntgen.
Då våra seneste röntgenbilleder är från Sverige hade jeg dem med, samt tidigere mått på det höftskred Oscar har.

Jeg var klar til at ta diskussion MOT botox eller annan intervention.
Den leende man jeg möter, säger på halvtaskig svenska (alla danska läkare älskar sverige eftersom ofta gjort en del af sin ST där uppe och med melankoli og ömhet kommer i tanke om det så snart de möter en svensk), :

-Det ser då fint ut det här. Inga problem, ingen intervention. Superfint.

Jeg blir överraskad, stammande säger jag att jeg gärna vill veta vad Reimers index visar (inte för att jag vet så mycket om det, men det är de mått jag kan förhålla mig till sedan tidigare mätningar).

-Nå, men den visar 0.1, tätt på normalt..............
Här river jag fram mina papper, tidlgere var den på 0.4 (dvs 40% av höftkulan låg utanför höftskålen 2006), 2008 var låg motsvarande tal på 0.3 och nu 0.1.
Nu är det den leende mannens tur at bliv överraskad, han kikar på mina bilder och menar att det berstämt är MYCKET underligt eftersom barnen bara brukar bli dåligare gällande den här typ av problem.....


Krypningen är svaret!

Så kör vi ett år mer.

Med lätthet.

onsdag 3 mars 2010

Oron,

som med tiden sällan visar sig, fick näring idag.
Oron för framtiden,
för sjukdom, operationer,
för vad som kan hända med "våra sköpliga barn".

En flicka från Oscars "kommunikationsgrupp" dog under gårdagen.
En förkylning med komplikationer.

Ett slag i ansiktet för föräldrar äntligen fått grepp om tillvaron med ett handikappat barn.
Nu börjar ett liv utan barn.

Jag förundras över alla människor som delar sorgen.
Vänner, vänners föräldrar och syskon.
Lärare, assistenter, medhjälpare på skolan.
Fritidsgården, lärare, peadgoger och assistenter där.
Avlastningsboendet, med vänner och föräldrar, personal, pedagoger, assistenter.
Ridklubben, simträningen.
Habiliteringsteamet.
Barnavdelningen
Listan är lång...........


Kanske finns en liten gnutta tröst i att se hur många människor flickan berörde, att se att hon lämnat intryck.

En liten gnutta, kanske.......

Vi har gått igång med "alternativ kommunikation"

öv..................med ett inre motstånd hos modern.
Men ett måste, jag vet :-(


Mormor och morfar


på besök. Innebär beslutsångest på leksaksäffaren..................

Men ut kom vi till sist, med två påsar smått å gott.
Max blev utan förvarning hämtad på dagis, tog lite tid innan han greppade vilka det var som stod och väntade. Det händer ju inte var dag direkt, att mormor å morfar trillar förbi på Unoden.

tisdag 23 februari 2010

Valentine!!


Inget vi dyrkar i familjen, men yngste sonen upplystes i vad man brukar/kan göra dagen i ära.
Blommor till nå´n man gillar.
Omgående inhandlades, i samråd med pappan, en bukett till den utvalda.
Väl hemma delades buketten i två, märk det väl, halvor, en till modern, en till Freya, den utvalda.
Om det var sonens eller faderns samvete som ledde till halverandet fångade jag inte helt.
Packa in halva blomsterfånget i rött papper igen och över till grannhuset.
Ding Dong........ingen hemma.
Katastrof.
Nedtur.
Sportlov.
Öv.
Fem dagar senare är hon tillbaka.
Blommorna väntar slokande i sitt röda, nu delvist upplösta papper.
Dom pakkas upp undar andakt, så packas de ned igen.
Självklart skall de stå i hennes rum, med papperet på.
Alla besökande de närmaste dagarna dirigeras in till en titt.
Vet inte vem som är gladast, leverantören eller mottagerskan :-)
Nu en vecka efter diskuteras om de är bästa vänner eller kärester eller både och.
Max har en klar uppfattning om det sista.
Freya tvekar.
-Freya, du fik jo blomster fordi jeg synes du er en flott pige....
Så är dom visst kärester ändå får hon medge............

Mamma skall vi dela......

den här?

-Gärna:

-Ok, jag vill ha den största.

-Jamen, om man delar betyder det att man halverar. Alltså du får en bit som är lika stor som den jag får. Då blir det rättvist.

-Ja, ja, men du kan väl dela i två olika bitar.
Så får jag den största.

onsdag 10 februari 2010

Mamma...........

är du gud?

Njaaaa, inte helt, lite kanske man kan säga, eller faktiskt.......
Ja,jo......
Eller nä, det är jag inte.......

Men det är jag som bestämmer..............

Hrmm.

fredag 5 februari 2010

älskar vår jumpy

gud en så´n bil.

Varför har vi inte skaffat en förr...............

Ungarna sitter perfekt, Oscars stol och lyftandet in och ut, jamen jesus, det går ju som en lek.

Rullstolen står i ett "hörn", utan att klicka hjul av, med ytterligare packning och kylväskor vid sidan av.

Åh, jo, den felade inget.
Vi kom till huvudstaden, bara tre timmar för sent, men iallafall.

Veksta´n fick sig ett gott skratt, uppenbart finns en "startmotor" på denna typ av stora diselbilar. Denna motor har en tendens att ryka rikligt om man primärt kör korta turer.
Joho, jaha.
Man fick ju säga att mannen var bortrest.........och att man som kvinna inte har så mycket förstånd på bilar.
Och, he, he, det var ju så mycket rök.....

Men alltså det var mannen som upplyste mig om att bilen felade nå´t från början.

Nu har jag skrattat åt honom :-)

söndag 31 januari 2010

Jumpy!

Jomenvisst!! Vi är sedan en vecka tillbaka ägare till denna.......eller rättare sagt Oscar är.
Super!
Plats till en handfull ungar, rullstol, cyklar, grejer.....rätt så rimlig att manövrera.
Jo. det känns fint.

Bara ett aber.....
Guldbilen är på verkstad.
Skall till Köpenhamn med ungarna idag måndag för en veckas Tomatis behandling, så pajade bilen igår.
Den ryker och luktar ur ett "hål" mitt under bilen.
Skall ha samtal med verkstaden om en halvtimme för att få domen.
Så får vi se om vi kommer iväg.

Trodde nya bilar bara körde, liksom...............?

tisdag 19 januari 2010

Mamma.....

-Ja

-Vet du att jesus är död? (informationen gavs med lätt darr på rösten)

tisdag 12 januari 2010

Danmark, just nu....

Utsikt från vår altan, vi har isvinter. Kallaste januari på 28 år.



Max första kärleksbrev......


Oscars nya leksak

måndag 11 januari 2010

Inreder

två pojkrum.....

Blå Billyhyllor från IKEA, små nattspöklampor till sällskap om man vaknar om natten.


Oscar snajkar, så våldsamt att Max inte kan sova (enligt Max) och Max pillrar med Lego, sjunger å grejar så att Ozzy hålls vaken längre än nödvändigt, han är alltid supertrött när klockan är läggdags.

Lite vemodigt, slut på delat rum.

Dom börjar bli stora, grabbarna.................

fredag 8 januari 2010

Nya ord

på den ännu inte så långa listan i Ozzys vokabulär:

Heb
Bap
och What

De första två har vi inte listat ut betydning på ännu, vi jobbar på det.
det sista är en utveckling av "Ot" (oscars namn på sig själv), men uttalat som det engelska what.
Eftersom vi försöker se positivt på den utveckling som sker väljer vi att se det som ett ord.......dessutom låter det superskönt, det sägs med ett visst tryck på första delen av orden, som om man nyss fått veta något fantastiskt och bara måste ropa WHat.

Samtal med USA igår, bort med stärkelse från kosten igen.......eftersom ungen väljer att växa på längden med inte viktmässigt antar man att den lilla mängd stärkelse han får är orsaken till det.

Fick ett utmärkt recept på näringsrik smoothie också:

1 ägg kokt i 1 minut
1/2 banan
lite blåbär/eller andra bär
1-2 msk bra olja (lin/livets/avocado/jordnöt)
lite nötter, eller nötsmör eller Tahin
eventuellt lite rå honung

Blandande genast till denna läckerhet efter avslutat samtal.
Ungen slukade med ett smil.
Jag smakade, inte tokigt alls.........

måndag 4 januari 2010

Så kom kvällen

då en betydande tid användts åt att rengöra stavmixern från "dillstängler" som lindat sig fast rund den roterande delen av mixern.

Faktiskt är dillen egenproducerad.
I lilla köksträdgården.
Skördandet menar jag är effektivt, några vill möjligen kalla det lathet, dillen klipps ned i längre stänger, direkt ned i fysburken.
Dillen har idag kryddat en vegetarisk soppa i massproduktion, primärt till ungen.
Denna har som ni förstått mixats till mera aptitlig konsistens, eller nja till en konsitens som gör den ätbar för en mycket sensitiv barnmun som absolut inte kan äta en kokt morotsbit utan att vara väldigt nära kräkning.

Hädanefter klipps dill ned i mindre, riktigt små, stycken.

Annars är jag supertrött på nyfrälsta hälsofantaster.
Vi bor i den mest joggningstäta sta´n i Dk.
Finns statistik på det.
Utanför vårt hus går en stig som leder runt en sjö med total längd på ca 6km.
Perfekt löprunda tycker ALLA i Viborgs joggande människor.
Fred med det.
Irriterande är dock den fanatism som medföljer ett nystartat löpliv.
Trots att turen på de 6 km för vissa (läs många) tar mer tid än den borde har ALLA rätt gadgets.
Löpskor, löpbyxor, löptröja, löpmössa, löpvantar, pulsur, ipod med rätt rytm på musiken, små bälten med diverse energibars och drycker, steglängdsräknare, vindtät andningsbar löpjacka.......
Vad hände med den gamla urtvättade t-shirten?
Kolla maratonlöparna från Kenya, utan skor.......