Oron,

som med tiden sällan visar sig, fick näring idag.
Oron för framtiden,
för sjukdom, operationer,
för vad som kan hända med "våra sköpliga barn".

En flicka från Oscars "kommunikationsgrupp" dog under gårdagen.
En förkylning med komplikationer.

Ett slag i ansiktet för föräldrar äntligen fått grepp om tillvaron med ett handikappat barn.
Nu börjar ett liv utan barn.

Jag förundras över alla människor som delar sorgen.
Vänner, vänners föräldrar och syskon.
Lärare, assistenter, medhjälpare på skolan.
Fritidsgården, lärare, peadgoger och assistenter där.
Avlastningsboendet, med vänner och föräldrar, personal, pedagoger, assistenter.
Ridklubben, simträningen.
Habiliteringsteamet.
Barnavdelningen
Listan är lång...........


Kanske finns en liten gnutta tröst i att se hur många människor flickan berörde, att se att hon lämnat intryck.

En liten gnutta, kanske.......

Vi har gått igång med "alternativ kommunikation"

öv..................med ett inre motstånd hos modern.
Men ett måste, jag vet :-(

Mormor och morfar

på besök. Innebär beslutsångest på leksaksäffaren..................

Men ut kom vi till sist, med två påsar smått å gott.

Max blev utan förvarning hämtad på dagis, tog lite tid innan han greppade vilka det var som stod och väntade. Det händer ju inte var dag direkt, att mormor å morfar trillar förbi på Unoden.

Valentine!!

Inget vi dyrkar i familjen, men yngste sonen upplystes i vad man brukar/kan göra dagen i ära.

Blommor till nå´n man gillar.

Omgående inhandlades, i samråd med pappan, en bukett till den utvalda.

Väl hemma delades buketten i två, märk det väl, halvor, en till modern, en till Freya, den utvalda.

Om det var sonens eller faderns samvete som ledde till halverandet fångade jag inte helt.

Packa in halva blomsterfånget i rött papper igen och över till grannhuset.

Ding Dong........ingen hemma.

Katastrof.

Nedtur.

Sportlov.

Öv.

Fem dagar senare är hon tillbaka.

Blommorna väntar slokande i sitt röda, nu delvist upplösta papper.

Dom pakkas upp undar andakt, så packas de ned igen.

Självklart skall de stå i hennes rum, med papperet på.

Alla besökande de närmaste dagarna dirigeras in till en titt.

Vet inte vem som är gladast, leverantören eller mottagerskan :-)

Nu en vecka efter diskuteras om de är bästa vänner eller kärester eller både och.

Max har en klar uppfattning om det sista.

Freya tvekar.

-Freya, du fik jo blomster fordi jeg synes du er en flott pige....

Så är dom visst kärester ändå får hon medge............

Mamma skall vi dela......

den här?

-Gärna:

-Ok, jag vill ha den största.

-Jamen, om man delar betyder det att man halverar. Alltså du får en bit som är lika stor som den jag får. Då blir det rättvist.

-Ja, ja, men du kan väl dela i två olika bitar.
Så får jag den största.

Mamma...........

är du gud?

Njaaaa, inte helt, lite kanske man kan säga, eller faktiskt.......
Ja,jo......
Eller nä, det är jag inte.......

Men det är jag som bestämmer..............

Hrmm.

älskar vår jumpy

gud en så´n bil.

Varför har vi inte skaffat en förr...............

Ungarna sitter perfekt, Oscars stol och lyftandet in och ut, jamen jesus, det går ju som en lek.

Rullstolen står i ett "hörn", utan att klicka hjul av, med ytterligare packning och kylväskor vid sidan av.

Åh, jo, den felade inget.
Vi kom till huvudstaden, bara tre timmar för sent, men iallafall.

Veksta´n fick sig ett gott skratt, uppenbart finns en "startmotor" på denna typ av stora diselbilar. Denna motor har en tendens att ryka rikligt om man primärt kör korta turer.
Joho, jaha.
Man fick ju säga att mannen var bortrest.........och att man som kvinna inte har så mycket förstånd på bilar.
Och, he, he, det var ju så mycket rök.....

Men alltså det var mannen som upplyste mig om att bilen felade nå´t från början.

Nu har jag skrattat åt honom :-)