Vi hinner inte

Oscar och Sara- en bild sager mer an tusen ord!

sakna sa mycket......eftersom det ena ganget efter nagon dag ersatts av ett annat.... Sara och Jonas drog till Bangkok i Lordags, kanns konstigt. Jag tanker mycket pa hur lilla familjen skall klara sig utan Sara nar vi kommer hem. Tank hon har varit med oss i over tva ar, men istallet for att sorja det far vi ju vara tacksamma over den tid hon orkat hanga med oss. Tack ocksa till Jonas och familjen Lindstrom som later oss "lana" henne:-)

Helt fardiga med varandra ar vi ju nog heller inte, sannolikt kommer Sara att jobba med/hos oss nagra veckor i sommar, vi gladjer oss!

Sista kvallen bjods vi pa Lackra The Cliff av Sara o Jonas, mmmmm

Redan dagen efter deras avfard anlande mormor och moster Kia, sa tankarna skiftar fokus och nya upplevelser fyller dagarna. Idag har vi till exempel kort en snabb tur runt on for att orientera de bada damerna samt for att introducera Kia i fardigheten att kora vanstertrafik bland 1000-vis av mopeder. Det gick nu som smort.

Vi har ocksa hunnit njuta av en havreknackemacka med Kalles pa, samt lite Marabou och Ahlgrens, nam, nam som Oscar sager.

Lagon fran Samui

Har precis

lagt pa luren efter ett samtal med mamma. Det laddas upp infor aterseendet.....vi har bestallt, marabou mjolkchoklad, dajm, vinegummi, kaviar, haverknacke, leverpastej och sa det sedvanliga, en megaranson av sill och riskakor till Ozzy.

Kia, packa fornuftigt, det ar varmt dvs du behover INTE ha hela garderoben med dig, for din info. kan jag ocksa tillagga att man kan kopa grejer har ocksa.

Ses snart !

Kramar // Mia

Varmt.....

puha, det ar VARMT.....nu borjar dem Samuianska sommaren visa sig pa fullaste allvar. Finn och jag har cyklat en tur pa formiddagen. Tungt i varmen...Men vacker utsikt.


Tyvarr var det en tur med obehaglig eftersmak, pa vag upp for berget cyklade vi om ett gang vandrare som stod i halvcirkel med en ambulans vid sidan av, en av vandrarna lag med filt over huvud och overkropp. Pa vag ned igen en och en halv timme senare sag vi bilar kora darifran med kvarvarnade vandrare, man undrar ju vad som hant.....extrem varme i kombination med anstrangning och ett hjarttilfalle....en man i ovre medelaldern. Ger en nat att tanka pa anda, tank att avsluta en semester sa, vad gor man som resekamrat.....

Fick precis ett SMS fran Lone, barnen Sorenssen ar just nu ute och leker i snon, INNAN de gar till skolan. Det har visst inte skett forr, att de varit vakna sa tidigt alltsa, jetlagen ar inte alltid av ondo. Och direkt fran 35 plus till sno....

Halsningar fran Samui

Bilder

Sitter pa natcafe i Fishermans village.....har borjat deffa efter en kalorihog vecka med familjen Sorensen......tonfisksallad stod pa menyn samtidigt som Finn slevade i sig en pizza. It aint fair:-)

Serverar lite bilder:
Nya huset i dagsljus,





och om kvallen med barbercue vid poolkanten.

Det har badats friskt i poolen, med fem barn en del plask!!

Pa tur till National Marine park, alla barn i vattnet.....

Two pals njuter en bira (och kollar in babes)

L a Familia Sorensen!!

OLE!! Pa ladyboy show.

En lycklig kille som stormtrivs i nya huset, vet inte vad som gett intryck, mojligen en egen TV...men han ar pa ett humor som vi blott kan minnas fran en tid innan all denna traning. Super!

Time passes quickly, sa har kanns det just nu. Den gangna veckan med besok och mys har fygit forbi. Tack Familjen Sorensen for en harlig semester!! Tack Lone for alla "samtal". Ni har fatt aven mig att borja tanka pa att avsluta detta och aka hem :-))

Over and out. eller som Max och Sara sager Piss pa daj (Peace brother)

Ah, en liten anekdot ocksa...syskonen Sorensen har lart den lilla Nielsen att Ole utover att heta Ole aven kallas for "Gamle Idiot". Den lille Nilsen sager detta med stor overtygelse, ungefar som nar han kallar Oscar for "Asdaj", mindre gulligt men ack sa roligt.

Kramar fran Samui, dar vi nu invantar besok av vara mormorar.

Längesedan!

Hm, tiden gar just nu sa fort. Kanske for att vi under vecka efter vecka vant oss vid att den ena dagen ar den andra lik, ett langsamt flyt dar en dag tar en annan. Sa plotsligt sker en hel massa, vi flyttar fran vart strandhus till ett vackert hus i Bergen, familjen Sorensen kommer pa besok, samt sa anlander Saras sambo Jonas.

Vi stortrivs I huset, ett jattehus som helt nyligen stod fardigt. Det ags av en Belgisk man som helt klart dyrkar det perfekta, allt ar genomtankt, gar I vackra matchande fargskalor och tradgard samt pool ar bara tip top. Hela 4000 liter vatten anvands dagligen till att uppratthalla frodigheten och det senaste projektet ar anrattandet av en liten sjo varifran allt detta vatten senare skall tas. I huset bor Annchalee, en sot liten kvinna fran Burma, hon skoter om hus och tradgard nar agaren inte ar har, hon pysslar ocksa om oss genom att stada, badda sangar, osv. Till var gladje visar det sig att hon tidigare arbetat som kock, darav erhaller vi nu lopande en grundlaggande kurs I det thalandska koket. Super!

Enda nackdelen ar ett liv utan internet……darav fa blogginlagg…..dock sundt eftersom vi nu inte kan surfa pa helt meningslosa sites som kvallsnoje.

Sedan familjen Sorensens ankomst har tillvaron antagit semestermode. Hangade pa stranden, jetski, cable gliding, en speedboattur till nationalparken, SHOPPING och sa far ju vissa en hel del ol. Vi har hunnit med en ‘vuxenkvall’ inkluderande en Ladyboyshow….ah vad ar de bara snygga, vi som faktiskt ar kvinnor far complex…vi hade hoppats pa att Ole skulle bli den I publiken som plockades upp pa scenen, liksom Finn blev forsta gangen vi var dar, men trots strategisk placeing I lokalen missade vi det…

Max njuter I fulla drag av att ha besok av tre barn som ar en del aldre an han (9, 11 och 15 ar) han far sa mycket uppmarksamhet och leker fran morgon till kvall. Faktiskt marker vi knappt att han ar med nar vi ar pa stranden eller ar pa tur, det ar alltid en av de stora som passar pa honom.

Oscar har ledigt ett par dagar under veckan, aven han uppskattar att ha sa manga barn pa besok, harligt att se hans framgangar aven pa den sociala sidan. Annars sa rycker Sara in och tar en del extra pass under veckans gang, krypningen har lossnat igen och Oscar ar tillbaka pa en niva av 400-500meter dagligen. Av Jonas har vi annu inte hunnit se sa mycket, men Oscar har iallafall hunnit ‘godkant’ honom och for det kravs nu en hel del.

Tankarna vander allt oftare hemat nu, Finn borjar sitt nya job den 15: e maj och innan dess skall garna vi ha hunnit ordentligt pa plats igen. Max kommer sannolikt inte att borja dagis innan hosten, sa han far en mjuk landing hemma, men med ett fullspackat traningsprogram kraver det ett par x-tra armar ibland. Eftersom vi, till var fortvivlan men full forstalese, forlorar Sara (hon flyttar till Lund) sa kommer morfar att rycka in den allra forsta tiden hemma, sedan tar till var stora gladje farfar over. Langre fram behover vi en assistent, na’n som kanner na’n?

Resten av huset vaknar sa stilla, de Sorenska barnen kommer smygande en efter en, allra sist kommer deras mor och far, sovtrynen 

Kramar fran samui

Lite bilder får ni senare, blogger vill inte addera bilder just nu......

Reflekterar

over hur mycket vadret betyder for humoret och hur bortskamda vi blivit angaende detta. Ni kunde ju se hur vackert dagen borjade pa tidigare inlagg. Jag och Max tog tillfallet i akt och drog till favoritstranden, men efter ett par timmar i stralande sol oste det fullkomligen ned......igen. Vi fick springa fran varan vackra skapelse till skydd hos narmsta restaurang.

Vilket alla andra ocksa gjorde, alla restaurang -och buttiksinnehavare gnuggade tacksamt sina hander.....

Overraskande var dock att en kvinna i ovre medelaldern trippade fram till oss dar vi trangdes med alla andra och sa *Its such a joy to watch you with your son, I can tell you enjoy beeing a mother*. Thank you, stammade jag fram, for vad svarar man pa det? Tankte sedan pa hennes kommentar och tror att det ar just sadant vi som handikappforaldrar blir bra pa.....att njuta av det enkla. For det ar ju helt underbart att kunna leka med och inte at........Jag hoppas ni forstar vad jag menar!

Annars har det ju som sagt regnat, vilket kraver alternativa sysselsattningar. Tex att mata fiskar i vattnet vid Smiling Buddha. Det finns sa mycket fiskar att vattnet liksom kokar nar man slanger i foder

Eller bygga med modelllera.....

Eller utoka vart galleri.....

Varfor inte mala fotterna.....

Och appropa fotter, se vilka fina platta fotter Oscar uppvisar nufortiden.

Annat an de balettfasoner vi brukar se. Faktiskt star han avsevart mycket battre an forut, gar ocksa med mindre kryssande samt ar mer viktbarande. Vi har lagt in staende i programmet nu, samt sporadiska ovningar i att resa sig mot exempelvis soffan. Oscar sjalv tycker det ar kul att ga och sta, en drivkraft av storsta vikt.

Vi har ocksa i rent hogmod byggt om Oscars krypbana sa att den gar runt och darmed far en langre sammanhangade funktion. Dock kryper Oscar just nu sa daligt att vi igen gatt tillbaka till en kortare bana. Vi har konsulterat krypandet med USA och this is the way nar man borjar med massage. Just keep up the good work. Ja vi gar val det da.

I ovrigt lar ju Sara Max en del mycket anvandbara uttryck, i nulaget viftar han glatt med bada handerna ovanfor huvudet utforande peacetecknet samtidigt som han sager * Piss pa daj* alltsa peace brother.....

Att vakna till

en sadan har morgon gor en lycklig.

Faktiskt ett amne vi diskuterat en del har nere. Nar ar man lycklig? Hur stor del av sitt liv ar man lycklig? Kan man uppsoka lycka eller har man liksom sin beskarda del?

Hur som helst ar det iallafall ett ogonblick av lycka fangad i denna morgonbild!

Kramar fran Samui

Paket fran Sverige,

vi har den mest fantastiska mormor!! Som alltid har tva sma killar i sinnet, cirka var tredje vecka dimper det ned ett paket med bocker, filmer och svenska Ahlgrens bilar.

Fest varje gang!!









Tva anglar delar en dubbelsang men ligger anda nara, nara......ｓｙｓkonkarlek.....;-p

\\ fran ett regnigt samui

Nästan i mål

vad gällande lusfrihet.......Det tycks vara så att jag å Max har mer envisa löss än de andra, så vi har behandlat något mer intensivt, med schampoo å luskam. Nu hoppas vi på att sista kuren blir imorgon.








Förutom ett visst äckel över våra små husdjur så är den mest överhängande känslan i huset längtan. Finn har hemlängtan och har nedräkning i veckor till det bär av. Han är för tillfället rätt trött på det enformiga sällskapet (läs mig) och det tar sig uttryck i ännu mer tid vid datorn (hur det nu är möjligt) där han mailar, läser nyheter hemifrån, kollar bilpriser och räknar på hur vi skall lägga om våra lån.
Sara däremot hon bara längtar, inte hem men efter Jonas. Hon har nedräkning i dagar istället för veckor. Det är tydligt att se i alla hennes uttryck att det börjar bli jobbigt, de har också gjort det bra, två månader framstår nog mer som två år när man är nyförälskad.

Vi andra låter stilla den ena dagen ta den andra. Jag upplever ingen hemlängtan hos ungarna, för dem är "sommarhuset" ju hemma.Däremot pratar Max dagligen både om momor å morfar och farfar å Lise, det ger väl också uttryck för en form av längtan.
Hos mig själv börjar tankarna forma sig om den vardag som närmar sig med stormkliv, jag kan inte säga att jag längtar....tiden här nere har varit så obeskrivligt bekväm, minimum matlagning, ingen tvätt, ingen städning, flera vuxna att dela träning och lek mellan, dvs en portion egentid som jag värderat högt. Däremot så saknar jag familj och vänner, den dagliga kontakten och inblicken i allt som sker där hemma. Saknad är i min värld dock nåt helt annat än längtan, saknad poppar upp då och då som en snabb minnesbild medans längtan är en intensiv, slukande känsla som finns i varje tanke........
Ett tydligt exempel på detta är när Finn vid läggdags frågar vilken färg vi skall måla vardagsrummet i........:o)
Eller när Sara med ett leende informerar om att Jonas kanske inte klarade sin tenta, leendet för att hon tänker på mannen i fråga, inte tentan....:o)


Kramar // Mia