En vardaglig blogg om livet med tre killar, en något större (även kallad pappa) samt två något mindre. Den äldre av de två yngre killarna har en hjärnskada sedan födseln. Vi tränar hårt för att övervinna en del av hans problem, en hel del av inläggen handlar därför om just detta. // Mia
måndag 21 september 2009
Har just skimmat
svenska nättidningars rubriker. Samtliga har en kommentar om "Hollywodfruar".........som om just den realityshowen skulle göra en stolt att vara svensk?!?
söndag 20 september 2009
Söndag, igen
men alltså vad tiden går snabbt.
Pappan har returnerat från det kinesiska.
I fredags.
Två mycket glada killar och en förnöjd mamma, två veckor var länge, riktigt länge.
Helgen har bara stått på mys hemma, godis i säckstolarna framför monster inc, trädgårdsjobb, ett par gåturer med en cyklande unge och en i en ny, så långt, välfungerande rullstol. Lite mer godis, å en klockan nio sovande make.
Stille og roligt, som vi säger over here.
Pappan har returnerat från det kinesiska.
I fredags.
Två mycket glada killar och en förnöjd mamma, två veckor var länge, riktigt länge.
Helgen har bara stått på mys hemma, godis i säckstolarna framför monster inc, trädgårdsjobb, ett par gåturer med en cyklande unge och en i en ny, så långt, välfungerande rullstol. Lite mer godis, å en klockan nio sovande make.
Stille og roligt, som vi säger over here.
onsdag 16 september 2009
I förrgår lärde Max
sig cykla, bara sådär, helt plötsligt. När jag hämtade honom hos Freya kom han cyklande mot mig, så snabbt hem å pilla av stödhjulen å cykla, sykla , cykla.
självklart var cykeln med till dagis, alla pedagoger stod på rad å klappade händer, stolt unge!!
Pedagogisk som jag är så tog jag min cykel för att hämta på dagis, tänkte inte på att det är rätt långt å både upp å ned å broar å bilar........kanske aningen våldsamt sådär andra dagen på cykelhjul......
Det gick nu fint.
Han är såååååå stolt, å mamman med.
Nu har vi en hemlis att visa pappa när han vänder hem från sin evighetsresa till Kina.
Så kan det gå när man är borta för mycket, man missar alltså allt det viktiga.
självklart var cykeln med till dagis, alla pedagoger stod på rad å klappade händer, stolt unge!!
Pedagogisk som jag är så tog jag min cykel för att hämta på dagis, tänkte inte på att det är rätt långt å både upp å ned å broar å bilar........kanske aningen våldsamt sådär andra dagen på cykelhjul......
Det gick nu fint.
Han är såååååå stolt, å mamman med.
Nu har vi en hemlis att visa pappa när han vänder hem från sin evighetsresa till Kina.
Så kan det gå när man är borta för mycket, man missar alltså allt det viktiga.
tisdag 15 september 2009
Puha......
precis hemkommen från den årliga neurologkonsultationen.
Viborg sjukhus har den effekt på mig att jag vill vända mig om å springa.....
Många tråkiga besked har vi fått, många långa dagar har vi glott med längtan ut ur fönstren från denna gråa jättekoloss.
När Oscar föddes låg vi inne i 9 ändlösa veckor med strålande sol och en värme som gjorde neonatal avdelningen kokande.
Nu var det dags att konfrontera........
Till överraskning har mottagningen flyttat, till lite gladare lokaler.
Oscars doktor, doktor Thomas hade blivit lite gråare, lite äldre, men med samma milda sätt.
Med taggarna utåt började jag konsulationen med ett
"-Jaha, inte vet jag, vi behöver ju inte vara här och ta upp din tid särkilt länge. Vi vill bara ha remiss till röntgen så är vi på väg igen. He, he"
Mannen mitt emot flinade stilla, noterade att åren gått, presenterade sig långsamt hukandes framför ungen, som smilande sa hej, hej och svarande på riktigt på ja å nej frågorna som kom.
Det var ju faktiskt Ozzy som var på konsultation, inte det hissiga modern......
Han gjorde det bra ungen.
Doktor Thomas var mycket impad av att alla mediciner för lång tid sedan är borta, att inga anfall setts på flera år, med försiktighet vågade han säga att vi troligen passerat risken för våldsamma epilepsiformer, att det ännu kan komma med då med bättre behandlingsmöjligheter och i mildare uttryck.
Plötsligt var det ju en ganska trevlig konsultation....................:-)
Viborg sjukhus har den effekt på mig att jag vill vända mig om å springa.....
Många tråkiga besked har vi fått, många långa dagar har vi glott med längtan ut ur fönstren från denna gråa jättekoloss.
När Oscar föddes låg vi inne i 9 ändlösa veckor med strålande sol och en värme som gjorde neonatal avdelningen kokande.
Nu var det dags att konfrontera........
Till överraskning har mottagningen flyttat, till lite gladare lokaler.
Oscars doktor, doktor Thomas hade blivit lite gråare, lite äldre, men med samma milda sätt.
Med taggarna utåt började jag konsulationen med ett
"-Jaha, inte vet jag, vi behöver ju inte vara här och ta upp din tid särkilt länge. Vi vill bara ha remiss till röntgen så är vi på väg igen. He, he"
Mannen mitt emot flinade stilla, noterade att åren gått, presenterade sig långsamt hukandes framför ungen, som smilande sa hej, hej och svarande på riktigt på ja å nej frågorna som kom.
Det var ju faktiskt Ozzy som var på konsultation, inte det hissiga modern......
Han gjorde det bra ungen.
Doktor Thomas var mycket impad av att alla mediciner för lång tid sedan är borta, att inga anfall setts på flera år, med försiktighet vågade han säga att vi troligen passerat risken för våldsamma epilepsiformer, att det ännu kan komma med då med bättre behandlingsmöjligheter och i mildare uttryck.
Plötsligt var det ju en ganska trevlig konsultation....................:-)
söndag 6 september 2009
Søndag å regn.....
Øv, har med tiden fått ett ambivalent førhållande till søndagar utan planer.......
Det tenderar att bli en sån dær dag då jag avundas dem med mormor å morfarar på næra håll. Ni vet den dær koppen kaffe som inte førpliktar eller skall planlæggas.
Nå, vægen utanom detta ær planlæggning, nåt jag har en master degree i.....he, he.
Idag får ungarna hænga med till trædgårdskolan å køpa blommor till vår nya infart vid garaget.
Tror det blir en McD tur efter det, sedan plantering, om det inte øser ner, eller målande av den mjølkpall som førra helgen inhandlades på auktion i Tuna Hæstberg.
Jorå, några fler søndagar i samma stil och vi kan vara med i hemma hos repotage i Skøna hem.......eller inte, tror ni det stør i en inredares øga med krypmattor, gåstegar, rullstolar å annat. Ingen Feng Shui i det direkt..............heller inte stylat........eller helt i vitt......
Ok, mjølkpallen blir vit førstås.....
Det tenderar att bli en sån dær dag då jag avundas dem med mormor å morfarar på næra håll. Ni vet den dær koppen kaffe som inte førpliktar eller skall planlæggas.
Nå, vægen utanom detta ær planlæggning, nåt jag har en master degree i.....he, he.
Idag får ungarna hænga med till trædgårdskolan å køpa blommor till vår nya infart vid garaget.
Tror det blir en McD tur efter det, sedan plantering, om det inte øser ner, eller målande av den mjølkpall som førra helgen inhandlades på auktion i Tuna Hæstberg.
Jorå, några fler søndagar i samma stil och vi kan vara med i hemma hos repotage i Skøna hem.......eller inte, tror ni det stør i en inredares øga med krypmattor, gåstegar, rullstolar å annat. Ingen Feng Shui i det direkt..............heller inte stylat........eller helt i vitt......
Ok, mjølkpallen blir vit førstås.....
lördag 5 september 2009
Snor och dit å dat,
så har snorsäsongen börjat. Fyller de små, och de stora med C å D-vitamin, echinea å citronvatten.
Tänkte bara generellt förbereda oss för att kunna stå emot kommande attacker, nu börjar dock också en vaksamhet för den omtalade svininfluensan krypa sig på.
Mormor har såklart oroat sig länge.......
Mamman först nu, denna vecka har ett par viborgdagisungar isolerats, så jo nu är det tätt på.
Oscar faller i gruppen som i Dk kan få vaccin, meeeeen den typ av vaccin som används är proppad med bly och annat najs som Izzy just nu får detox för att komma av med.
Som vanligt föreligger ju också risken att bli dålig av vaccinet, den tar vi inte.
Annars rullar dagarna på, vi kryper, går, ålar och gör kullerbyttor.
Gåendet har äntligen ryckt lite.
Ungen börjar fatta att knäna skall låsas när man skall bära vikt, så blir det lättare.
Kommunikationsutredningen glider också i rätt riktning, är impad av kommunikationsexpertens proffsiga attityd.
Hon är duktig å smart.
På nästkommande videoanalys är pappersvändardamerna inbjudna.
En god ide, så får de se ungen i action och höra diverse "specialisters" kommentarer. Han blir en liten människa, inte bara ett pappersbarn.
Som tur är faller de positiva bemärkningarna tätt.......:-))
Han har POTENTIAL, han är INTELLIGENT, som familj gör vi RÄTT, och vi har RESURSER till att ta till oss den hjälp vi kan få.
En klapp på axeln.Tick å tack !!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)