Back in business!

Hej alla,vi är hemma och i full gång igen......

Det tar några da´r att sluka all information vi fick FHC-turen, att samla allt i ett nytt program och börja prova av det hela. Spännande är det men i början allra mest jobbigt tycker mamman och även Ozzy......

Samtidigt har vi funnit två tjejer som skall hjälpa oss en del timmar, det blir helt säkert bra ,men puha under lärotiden krävs en del.

Tillbaka till Svendborg. Den första dagen hade vi ett långt möte med den ena läkaren som kikade på Oscars alla färdigheter, kollade hur vi gjorde övningarna osv, efter det fick vi en ny evaluering på Oscars neurologiska ålder.......tidigare 13 månader,nu 18, dvs ca.6 månaders "framgång" på 12 reella månader......ett stort steg framåt, dock inte vad vi hoppats och trott. En dag full av förväntan som bara liksom pyste ut och ersattes av tvivel, gör vi det riktiga här??? Är det värt kampen...Vi har ju hört om barn som hämtar flera år på några månader, nja inte helt men åt det hållet och vi tycker ju själva att det hänt så mycket. Oscar kryper, tittar mycket mer, är supersocial.....så i vår uppfattning har vi en helt annan unge nu än för ett år sedan. I efterföljande diskussioner med FHC blev vi bekräftade i detta, det man"mäter" i deras tabeller är ju bara en liten del av det hela tex så ger en så stor famgång som att börja krypa bara en tidsmässig framgång på ca 0.2 månader hos Oscar......det som är ett sådant jättekliv.....men det är delvis baserat på att friska barn faktiskt kryper i en relativt ung ålder.

Nåväl, en lång historia som kan kortas ned till att vi är stolta över vår gemensamma insats under det gångna året och allt det fört med sig, likaså FHC teamet så vi kör vidare med nya krafter och mål som denna gång (till skillnad från första gången, trots att det gick) känns fullt uppnåeliga.

Vi skall krypa riktigt mycket och riktigt långt, 1000 meter/dag + en maratondag/vecka, sedan skall vi börja stå under denna......

Han skall stå på platta fötter (bara det en utmaning) samt hålla sig ovanför huvudet med sträckta armar. Till en början skall han bara stå, nog så svart när höfterna svaja åt alla håll, men han är redan riktigt bra på det. Senare skall vi börja gå och målet till jul var visst att nå 25 turer per dag. Vet gott det är lång väg ännu, men bara föreställ er att sonen skall lära att gå, gåshud.....

Utöver detta är kostprogrammet ännu lika strikt, faktiskt får han nu inte heller äta jäst, så hej då allt glutenfritt bröd:-((

Balansen skall vi träna genom att Oscar skall göra kullerbyttor,gunga, hoppa etc i en tingest som mest av allt liknar en hoppgunga för bebisar, vi skall dofta till allt möjligt läckert häribland ruttet kött, gammalt blomvasvatten mm. Läsprogrammet speedas upp så produktionen av ord och bilder blir en liten syssla för sig.......glädjer mig till att Birgitte kommer på besök nästa vecka, hon är skarp på det området, och såklart skall vi andas gas och masker ännu.

Vi har nyligen börjat med gasen igen efter ny leverans, det är en upplevelse att se hur mycket det gör för Oscars syn.

Sommaren har såklart också haft annat innehåll än ovanstående, en hel massa besök från Svedala, Tack ALLA som kommer på besök, mysigt, kul och skönt att veta att ni hänger kvar trots att avståndet i mil ökat igen . Ett särkilt tack till min bror som tog vid där tidigare besökare slutat, han lyckades nämligen med konststycket att trassla in en heliumballong i takfläkten, vi som tålmodigt väntat på att den självmant skulle sjunka ned. Det gör den iallafall inte nu.

En tur till Öland på camping med svärfamiljen.....japp det gick fint till er som undrar.

Ett par turer till Legoland, vilket både den stora och den lilla killen njuter i fulla drag!

Massor av grillande och faktiskt en del badande, så även i Västerhavet.

(Angående huset i Onsala, tja same same but different, vi arbetar på att återfå det under augusti månad. Vi har per definition mött en person som passar under epitetet snygg men utan hjärna..)