Som tur var hann sonens prickar gå på retur lagom till den efterlängtade DAGEN. Som firades enligt konstens alla regler, väckning med levande ljus och sång, ett berg med presenter som revs upp i en hejdundrande fart, för att följas av "bollar og kakao", det sistnämnda mest för mammans å pappans skull.
Upp packades en riddarborg, såklart med tillhörande riddare, diverse lego, pc-spel, en "piderman-väska" som med stolthet nu bärs med madpakken till dagis, samt lite ¨star-wars-laser-dome svärd och andra småting.......
Dagisgruppen var inbjudna på kalas, hela 20 ungar varför golvet fick bli till bord. Fungerade fint med så små kroppar och korta ben, farfar blev dock stående under hela kalaset. Efter att 4-åringen tagit sig tid till att gömma undan en del av de nya skatterna (som alla andra barn allstå inte skulle få glädjen att leka med) stod vi klara, med laser-dome-ljus-ljus svärd och allt.
Först lektes det så stilla, sedan var det pasta, korv å frukt, sedan lektes det mindre stilla och så kom farfar med den för Max traditionella donuttårtan (pedagogerna beundrande den svenska tårttraditionen....vi lät dem hållas i den tron....) och till sist lektes inte alls stilla. Pedagogerna log i mjugg när de kastade en sista blick in i lekrummet innan de troppade iväg till dagis igen.
Bussen missade de dock eftersom Magnus hann springa bort och Amalia hann ramla och bryta armen, detta under de knappa 50 meter som skulle tillryggaläggas mellan hus och buss.
Det var en lycklig unge som filosoferade över presenterna vid läggdags, " Wow, nu kan vi äntligen slåss tillsammans mamma"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar