VM i äckel

är härmed avgjort. Denna syn mötte oss utanför vårt uthyrda hus när vi kom hem.....13 svarta säcker med diverse innehåll spritt över infarten.

Så här såg det ut inne i huset, rörigt, snuskigt och konstigt. Nästan inga möbler, massor med kläder och skitigt så till den milda grad. Fattar inte hur man hunnit skita ned så grundigt på relativt kort tid. Samt att sedan leva i det......

Alla handfat plus toalettstolar hade mindre läckra lämningar av olika härkomst, stopp på de flesta ställen samt en äckelfaktor så hög att det var värre än våra värsta föreställningar.

Kökshon........med stopp i samt en märklig odör kommande från dess håll.

Vår nya fina köksö var hackad i och saknade en stor urslagen flisa.......inte mycket att göra vi vände på klacken och lämnade det i samma skick.

Vår advokaträkning blir allt större.

Vi påminner varandra med jämna mellanrum att det bara är materiella saker och att det löser sig, meeeeen trist är det och sur blir man.

// Mia

Borta bra

men hemma är också ok. Vi har hunnit vara hemma en tid och är tacksamma för det fina vädret. Brrr vi har frusit, eller åtminstone jag med dubbla sockar och fleece. Det tog oss några dagar att vända tillbaka dygnsrytmen men nu är vi med igen, med längtan till en vardag. Max börjar dagis den 15 maj, samma dag börjar Finn på nya jobbet, medans jag och Oscar stannar hemma och kryper, kolla in benföringen nedan, det går av bara farten även när man tuggar tuggummi samtidigt.....

Ni skall då också få ett sista badklipp på Max, somjust nu är lite husvill och vill åka hem.....var det nu är?

Annars har det varit skönt att komma hem till ordentligt hårspray, Ica butikerna, marabou, älgfärs, fil, papperstidningar och såklart också alla nära och kära. Till min förvåning fann jag det ohyra obekvämt och faktiskt lite svårt att gå med höga klackar igen.....jag somalltid har höga klackar, vi har också lite svårt för att ha strumpor på och hittar barnens lite här å där, Max vill gärna bada och saknar Sam medans Oscar är glad för lingonsylten. Finn går mest och ler, han har som sagt längtat hem.

På frågan om vi upnått/upplevt det vi ville med turen svarar vi ett rungande JA! Vi har etablerat ett fint träningsmönster med Ozzy, vilket ju var det primära målet. Han kryper superbra, inte helt felfritt meeeeen så fint ändå, är mycket mera social, hänger med i samtal och bäst av allt busar vilt med sin lillebror. Så mycket som vi hört honom skratta de senaste två månaderna har vi inte hört under hans sammanlagda livstid.

Max har blivit stor, pratar och sjunger mest hela tiden. Han är en förståndig liten kille som passar gott på sin storebror (det värmer mammans hjärta så till den milda grad). Med sitt x-tremt ljusa hår har han charmat hela Thailand och han njuter av att vara hemma och slippa alla vänliga händer somvill röra hela tiden.

Båda killarna har slutat med napp, dem fick ju tomtens bebisar, samt så är middagsluren ett minne blott. Tro´t eller ej men Max var också vällingkille när vi åkte, vi fick omgående kasta hela det tungt vägande vällinglagret när vi en gång kommit fram till Samui. Blöjan är också borta för Max och det kissas lite överallt, mest i toalettstolen men inte enbart.

För oss vuxna har fokus varit att komma i form för vissa samt komma i form och i en annan storlek för andra. Det går ju hand i hand så vi kom hem som mindre usunda människor, faktiskt har mitt BMI gått från en medicinsk fara till godtagbar nivå, medans Finns form slipats till närmast fulländning.

Vi har haft det bra, en timeout så välbehövlig, med nyladdade batterier känns allt nu möjligt och vi tar oss an kommande utmaningar en aning starkare.

Tack för alla besök, tack för all hjälp!

Sonkran-

Pa stan.......

och i poolen.

Det stora blå!!

Minns ni filmed, har foljer ett potpurri av bilder fran de mest makalosa dyk vi varit med om.
Bilderna talar ju sitt tydliga sprak, sikten var fantastisk och vattnet var sa blatt sa blatt.

Tva nojda, numera advanced divers!

Regards fran Samui!

Airkonditioneringen

i det viktigaste rummet i huset, Oscars kryprum-vardagsrummet, har pajat, mitt i varmaste perioden, mitt i Sonkran, det Thailanska nyaret.....dvs det tar dagar att fa det ordnat. Vi slar darmed av lite pa tempot ett par dagar, badar med och slappar framfor " Lilla roda traktorn".

Annars gar traningen bra, tyvarr ar gasen slut, sa maskernas (allts dem utan gas) antal har igen okats for att kompensera detta. Vi skall forflyttas till en ny hab. nar vi kommer hem. Vi hoppas pa att var nya lakre dar ar lika proffsig som den vi haft, vi vill saklrt garna undga ett allt for langt uppehall med gasen och darmed undga den relativt langa upptrappningen som det skulle

innebara.

Mormor och moster Kia klarar insatsen pa "traningspassen" med bravur, Oscar provar dock pa att busa sig ur det mesta, forsoka skall man ju...

Oscar star med mormor, staendet blir allt battre.

(kan inte rotera bilden pa denna dator sorry)

Max leker med Kia, han har blivit en expert pa Oscars traning och deltager garna, som coach eller bara ett storande element :-)

Vi skall katsa oss ut i Sonkranfirandet igen, det gar vilt till med vattenslangar isvatten och diverse baljor. Darefter kastas mjol pa allt det vata....

halsningar fran ett 36 gradigt Samui

En fars utan

dess like, and it is still ongoing!!
Innan vi lamnade Svedala, dvs i oktober-o7, hyrde vi ut vart hus till ett vad vi trodde, trevligt par.
Dassvarre intraffar en tragedi och mannen dor i december, frun beslutar sig da for att inte bo mer i huset och gar helt under jorden. Sedan dess har vi inte sett roken av varken hyror, betalning av rakningar eller henne heller for den delen. Nu har vi en hjalpsam advokat som jobbar pa saken at oss, det skall sakert losa sig meeeeeen det kan ta tid. Idag fick vi meddelande fran Fortum att elabbonemanget pa huset sagts upp.......jaha, bara att teckna ett nytt da, liksom att betala vatten- och renhallning pa en paminnelse som vi av en ren handelse lyckats fa. Kvinnan har iallafall sinnesnarvaro nog till att saga upp vissa abonemang och byta adress i folkregistreringen samtidigt som hon hogaktningsfullt skiter i sa mycket annat.

Vi har dock lart en fras som nastan alltid fungerar"Mai pen rai-No problem"- uttalas med ett leende och en latt axelryckning. Vi har lite ont i axlarna nu.....

Kramar fran Samui

Magiskt.....

Med risk for att lata tontig, men jag tycker faktiskt att det blir langre och langre mellan de dar fa magiska ogonblicken man ibland upplever. Kanske har det med aldern att gora, inte for att jag tycker jag ar lastgammal men anda.... Igar pa var dykning var ogonblicket dar, ett av de fa. Se bara hur vattnet sag ut ovan ytan, forastall er hur det ser ut under....Bilder kommer.