Borta bra

men hemma är också ok. Vi har hunnit vara hemma en tid och är tacksamma för det fina vädret. Brrr vi har frusit, eller åtminstone jag med dubbla sockar och fleece. Det tog oss några dagar att vända tillbaka dygnsrytmen men nu är vi med igen, med längtan till en vardag. Max börjar dagis den 15 maj, samma dag börjar Finn på nya jobbet, medans jag och Oscar stannar hemma och kryper, kolla in benföringen nedan, det går av bara farten även när man tuggar tuggummi samtidigt.....

Ni skall då också få ett sista badklipp på Max, somjust nu är lite husvill och vill åka hem.....var det nu är?

Annars har det varit skönt att komma hem till ordentligt hårspray, Ica butikerna, marabou, älgfärs, fil, papperstidningar och såklart också alla nära och kära. Till min förvåning fann jag det ohyra obekvämt och faktiskt lite svårt att gå med höga klackar igen.....jag somalltid har höga klackar, vi har också lite svårt för att ha strumpor på och hittar barnens lite här å där, Max vill gärna bada och saknar Sam medans Oscar är glad för lingonsylten. Finn går mest och ler, han har som sagt längtat hem.

På frågan om vi upnått/upplevt det vi ville med turen svarar vi ett rungande JA! Vi har etablerat ett fint träningsmönster med Ozzy, vilket ju var det primära målet. Han kryper superbra, inte helt felfritt meeeeen så fint ändå, är mycket mera social, hänger med i samtal och bäst av allt busar vilt med sin lillebror. Så mycket som vi hört honom skratta de senaste två månaderna har vi inte hört under hans sammanlagda livstid.

Max har blivit stor, pratar och sjunger mest hela tiden. Han är en förståndig liten kille som passar gott på sin storebror (det värmer mammans hjärta så till den milda grad). Med sitt x-tremt ljusa hår har han charmat hela Thailand och han njuter av att vara hemma och slippa alla vänliga händer somvill röra hela tiden.

Båda killarna har slutat med napp, dem fick ju tomtens bebisar, samt så är middagsluren ett minne blott. Tro´t eller ej men Max var också vällingkille när vi åkte, vi fick omgående kasta hela det tungt vägande vällinglagret när vi en gång kommit fram till Samui. Blöjan är också borta för Max och det kissas lite överallt, mest i toalettstolen men inte enbart.

För oss vuxna har fokus varit att komma i form för vissa samt komma i form och i en annan storlek för andra. Det går ju hand i hand så vi kom hem som mindre usunda människor, faktiskt har mitt BMI gått från en medicinsk fara till godtagbar nivå, medans Finns form slipats till närmast fulländning.

Vi har haft det bra, en timeout så välbehövlig, med nyladdade batterier känns allt nu möjligt och vi tar oss an kommande utmaningar en aning starkare.

Tack för alla besök, tack för all hjälp!