Mormor har nu tränat med Oscar en första dag. Gick hur fint som helst, inget gnäll efter mamma å pappa. Vi har ju förberett oss på det värsta eftersom han varit aningen ynklig då han "lämnats" med Sara. Dock uppstod ju detta först ett par veckor efter Saras ankomst......så det hinns väl med ännu.Damerna, alltså mormor å Kia har tillbringat denna dag på Chang Mon stranden, de kom hem med finfina tå och fingernaglar samt med ett par timmars massage i kroppen. Imorgon är det ombytta roller då jag å Finn åker på dykning hela dań. Vi skall nu äntligen avancera från Padi open water till advanced divers, en kurs på två dagar med 5 dyk. Eller ja, kurs och kurs....vi skall ned på 30 meters djup samt navigera under vatten, thats about it. Just nu sitter Finn ambitiöst och läser i en dykbok, det är ju fint för sa kan han ge mig en resume senare.
Minns inte om jag berättat att det i huset bor en liten retrivervalp på 7-8 veckor. Han är bara bedårande, se själva. Max har alltid varit, om inte rädd så i varje fall distansierad, till hundar så det passar ju helt fint att han får vänja sig med en så liten parvel. De har faktiskt blivit så goda vänner att Max nu törs lyfta Sam, och det första Max kollar om morgonen är om Sam möjligen är vaken. För Oscars smak är Sam dock lite för snabb, han får gärna hålla sig lite på avstånd.Vi har ju en gång i ett tidigare liv, eller tja det var väl mer Finn, jag fick det liksom på köpet, haft en retriver. Just precis som Sam, det är ju inte utan frestelse, men en snabb återblick i minnesarkivet är nog för att slå bort tanken igen. Tacka vet jag katter!
Kramar fran Samui
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar