Långs dags färd mot ........

Dalarna, puha det är en evighetstur. När vi passerar lantboden i Löntorp(?) och samtidigt hör "Åsa Gåsa Klinga" för sjätte gången inser jag varför det med tiden blir så långt mellan dessa resor. Det är ett sån´t ögonblick där jag funderar på hur de skulle kännas att leva a la Beckham eller nå´n annan med snuskigt mycket pengar, då tog man bara sitt lilla privatplan, ja efter att man placerat lite Botox på de rätta ställena utifall man skulle möta nå´n från sin ungdom som genast skulle bli avundsjuk på hur bra man ännu ser ut.........ok, tappade tråden....

Fram kom vi till sist, mitt i kalla natta och morgonen därpå stod landskapet vitt, en njutning för ungarna men inte för Harry, som är en kinesisk nakenhund numera hemmahörande i min brors växande familj. Harry är pytteliten och är, som ju namnet avslöjar, så när som på några hårstrån naken, så i tre dm snö kan man faktiskt riskera att han försvinner.

Vi har spenderat dagarna i kälkbacken, som faktiskt är lokaliserad på samma ställe som garage-
infarten. Vi började med en bob men i det rappaste insåg vi att detta inte var hållbart då den lilla Nielsen hävdade sin egenmättiga rätt till ratten......

Detta krävde hjälp från de allierade, varpå ytterligare en bob transporterades till Chateuet, prinsarna skall vara glada!!

Annars finns det inget ställe där jag glider runt i pyjamas fram till kl 10, inte ens hemma hos mig själv, och jag har inte lagat ett endaste mål mat på dessa dagar......det är lyx. Det finns ingen som kan Oscars matdirektiv bättre än mormor och vad är det bara skönt att slippa kokosoljan ibland.

Väl hemma i Dk igen satsade vi hårt på att kickstarta Oscars program igen, det höll en hel halvtimme, sedan ringde de från Max dagis........det var bara att packa bilen och hämta barnet som på den lilla turen hem hann överkräkas hela bilen. Det nyvunna energin ifrån vistelsen på chateuet har snabbt förbrukats, lillprinsen har "feber i magen" och drama är visst nå´t som faller honom naturligt.

Bestämde trots allt att hålla fast vid min "aften i byen", efter att ha lämnat barnen bakandes kokoskakor med barnvakten har jag så haft nöjet av ett föredrag/stand up med en i detta landet relativt känd man, Jan Gintberg. Mannen i fråga har just utgett en bok med titeln "att vara far" vilken även var titeln på kvällens arrangemang. Efter många anekdoter om parförhållander före och efter tillkomst av barn kunde han konstatera att hans (mannens) roll efter tillökning är att finnas till hands men at inte blanda sig så mycket i eventuella beslut, isär inte i dem gällande barnen.......

Eftersom ett av hans barn har Downs citerade han under kvällen en dikt som jag flera gånger stött på efter att vi fått Ozzy och som finns citerad på envar handikapsite, den har egentligen aldrig sagt mig så mycket men med inlevelsen i denna mans sätt att citera så kanske den har en liten fidus. Nu finns den i allafall återgiven även här:

När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg.

Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!""HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.

Vi har vant oss vid Holland, faktiskt är det nå´t av det allra bästa - one of a kind!!

God natt // Mamma Mia