Långsam Lørdag......

Åhhhh vad jag saknar familjen..................ønskar så att avståndet var så´nt att man kunde kasta sig i bilen å vara dær på ett par timmar.


Møtet med kommunen efterlæmnade en bra magkænsla, damen som var hær stællde tusen frågor och betraktade vårt "samspel" som familj, konstigt att en mænniska utan nå´n som helst psykolog-beteende-liknande utbildning har en sådan vigtig roll. Systemet påminner om svenska førsækrinskassan och assistansansøkan, dær har vi varit med om helt det samma, dock var det mycket kænsligare dær, dels før att Oscar var så liten, før att det var føsta kontakten till den delen av maskineriet samt att den tant som kom var rætt osmidig. Nær Oscar sov i min famn frågade hon om det var hans "normaltillstånd", eh?!" Nå, det førde det med sig att vi fick vansinnigt många ass.timmar beviljade......
Behandlingstiden ser dock ut som om den blir riktigt lång, då kommunen i vårt ærende hanterar den nya lagen før førsta gången, det tycks som om de gør det grundigt, det kan bara vara positivt......tror jag..



Læste om Baby P i morgontidningentidning..........och det har hængt fast i tankarna hela dagen......en liten søt unge som levde sitt korta liv i en mardrøm.

Kramar mina killar x-tra mycket och snusar i deras mjuka nackar.


Ensamma mamman