Längtan,

Kl är precis 02.30, min vargtimme.
Det är här jag vaknar för att diskutere med livmodern......om saknaden och längtan efter babyn, syskonet. Som alltså inte är på väg, men som spökar i mitt sinne.
Jag ser inte mig själv som någon stor barnaföderska, har aldrig heller drömt om en stor flock ungar, men jag älskar dem jag har högt, heligt och nå´t alldeles otroligt mycket.
Den är speciell, kärleken till ungarna, den har tagit mig med storm och den översköljer mig på ett överraskande sätt varje gång jag ser återser barnen, om så bara efter en kort frånvaro på en timme eller två.
Intenst, obeskrivligt.
Jag minns att jag i väntan på Max funderade på hur han skulle kunna rymmas, om det fanns plats nog till honom, om man kunde älska ett barn mer lika mycket som det som redan fanns. Det var faktiskt en oro jag hade.
Såklart gick det bra, såklart fanns det plats.
Och nu fyller längtan efter syskonet en hel del.
Jag vet att det finns plats.

Undrar om det där med biologiska klockan stämmer, om det i varje kvinna tickar och när man står där och checkar in till halvlek i livet, 35 +, så tickar det så in i helvete högt att man inte kan sova.
Jag vaknar och känner de där små puffarna i magen, de första sparkarna som känns som jag inbillar mig att det skulle kännas om en guldfisk slog nosen mot sin skåls insida.
Brösten känns periodvis också som om det faktiskt finns en baby som snart skall ha mat.....

Funderar på hur syskonet skulle tas emot, av resterande familjemedlemmar.
Tänker att jag själv gärna haft fler syskon är ett, inte för att det jag har felar nå´t.......bara att det vore härligt att vara flera.
Tänker att det vore fint för Max att få ett syskon att dela med. Allt det som syskon delar, också det han med tiden inte kommer att dela med sin storebror.
Tänker att tiden är nu, när jag ändå är hemma, medans de två stora inte är för stora, medans lusten finns....

Vi är dock inte två som längtar, jag är ensam med min livmoder och min längtan.
Jag vågar inte ta det där sista stora samtalet om det här med syskonet, just nu är suget för stort för att bli krossat. Nästa vecka kanske livmodern slappnar av lite.....när 35 blir 36.....

Argument, vattentäta sådana mottages annars gärna......någon som lyckats få ett nej till ett ja.....någon....?