ja, alltså INTE du ær en hit mamma, som i nå´t bra, utan hitmamma som den sæger som ænnu har små problem med sch-ljud. Hm, det var visst efter nejet till nr två drickyogurt som det ordet kom....
Samma unge har i dagarna børjat språktest på dagis, så långt har det gått ut på att sæga ord som helikopter, paraply och annat, samt att peka på det frøken frågar om, ungen klarar sig fint. Vid tillfællen informerar han æven om det svenska orden, (joho du mormor øverkurs minsann...).Vid tidigare førældrasamtal fick vi veta att problem kanske skulle uppstå vid detta fyra-års test eftersom Max blandat friskt med språken, blandandet ær dock mindre utbrett nu och han tycks ha fattat nær man anvænder vilket språk. Vissa problemord finns førstås som till exempel gulemottej, en frisk version av gulerod och morot.
Stora saker sker annars i den lilla værden som mest utspelar sig inom hemmets fyra væggar, Ozzy har før førsta gången rest sig helt utan hjælp mot soffan idag, a BIG step for mankind!
(Stora tårar i mammans øgon......)
Sov gott // Mia
En vardaglig blogg om livet med tre killar, en något större (även kallad pappa) samt två något mindre. Den äldre av de två yngre killarna har en hjärnskada sedan födseln. Vi tränar hårt för att övervinna en del av hans problem, en hel del av inläggen handlar därför om just detta. // Mia
onsdag 12 november 2008
onsdag 5 november 2008
Långs dags färd mot ........
Dalarna, puha det är en evighetstur. När vi passerar lantboden i Löntorp(?) och samtidigt hör "Åsa Gåsa Klinga" för sjätte gången inser jag varför det med tiden blir så långt mellan dessa resor. Det är ett sån´t ögonblick där jag funderar på hur de skulle kännas att leva a la Beckham eller nå´n annan med snuskigt mycket pengar, då tog man bara sitt lilla privatplan, ja efter att man placerat lite Botox på de rätta ställena utifall man skulle möta nå´n från sin ungdom som genast skulle bli avundsjuk på hur bra man ännu ser ut.........ok, tappade tråden....
Fram kom vi till sist, mitt i kalla natta och morgonen därpå stod landskapet vitt, en njutning för ungarna men inte för Harry, som är en kinesisk nakenhund numera hemmahörande i min brors växande familj. Harry är pytteliten och är, som ju namnet avslöjar, så när som på några hårstrån naken, så i tre dm snö kan man faktiskt riskera att han försvinner.
Vi har spenderat dagarna i kälkbacken, som faktiskt är lokaliserad på samma ställe som garage-
infarten. Vi började med en bob men i det rappaste insåg vi att detta inte var hållbart då den lilla Nielsen hävdade sin egenmättiga rätt till ratten......
Detta krävde hjälp från de allierade, varpå ytterligare en bob transporterades till Chateuet, prinsarna skall vara glada!!
Annars finns det inget ställe där jag glider runt i pyjamas fram till kl 10, inte ens hemma hos mig själv, och jag har inte lagat ett endaste mål mat på dessa dagar......det är lyx. Det finns ingen som kan Oscars matdirektiv bättre än mormor och vad är det bara skönt att slippa kokosoljan ibland.
Väl hemma i Dk igen satsade vi hårt på att kickstarta Oscars program igen, det höll en hel halvtimme, sedan ringde de från Max dagis........det var bara att packa bilen och hämta barnet som på den lilla turen hem hann överkräkas hela bilen. Det nyvunna energin ifrån vistelsen på chateuet har snabbt förbrukats, lillprinsen har "feber i magen" och drama är visst nå´t som faller honom naturligt.
Bestämde trots allt att hålla fast vid min "aften i byen", efter att ha lämnat barnen bakandes kokoskakor med barnvakten har jag så haft nöjet av ett föredrag/stand up med en i detta landet relativt känd man, Jan Gintberg. Mannen i fråga har just utgett en bok med titeln "att vara far" vilken även var titeln på kvällens arrangemang. Efter många anekdoter om parförhållander före och efter tillkomst av barn kunde han konstatera att hans (mannens) roll efter tillökning är att finnas till hands men at inte blanda sig så mycket i eventuella beslut, isär inte i dem gällande barnen.......
Eftersom ett av hans barn har Downs citerade han under kvällen en dikt som jag flera gånger stött på efter att vi fått Ozzy och som finns citerad på envar handikapsite, den har egentligen aldrig sagt mig så mycket men med inlevelsen i denna mans sätt att citera så kanske den har en liten fidus. Nu finns den i allafall återgiven även här:
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg.
Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!""HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
Vi har vant oss vid Holland, faktiskt är det nå´t av det allra bästa - one of a kind!!
God natt // Mamma Mia
söndag 26 oktober 2008
Gravity Free.....
äntligen har selen från over there kommit. Åh vi har väntat. Ideén med denna är att Ozzy skall gunga, rotera, göra kullerbytor etc detta för att träna balans till att gå och stå. Spännande.
Nå båda ungarna gillar "gungan",Max till den grad att han var hemma från dagis en dag bara för att få vara Karlsson, ja alltså Karlsson på taket.....
Keep on swinging // Mia
fredag 24 oktober 2008
Två nyklippta
änglar......vi har den lyxen att i vår bekantskapskrets ha en klippkunnig person som inte drar sig för hembesök. Härligt eftersom Ozzy har det med frisörer som vissa har den med tandläkare, skrikigt, gnälligt med viss desperation och rädsla .......med hemmaklipp går det som ni ser som en dans:-)
Hälsningar på en regnig, mörk och trist fredag.......
torsdag 16 oktober 2008
Men mamma den här rumpan.....
"sidder godt nok fast", var Max svar när jag häromdagen kommenterade att jag gärna också ville ha en sådan fin liten rumpa som han har....... Blandandet av språken blir rätt skön ibland.
Nå men sonen tyckte heller inte att min rumpa var så dum, jag kunde ju bara behålla den.......
Annars är det höst, mörkt å trist, det är snart precis ett år sedan som vi drog iväg till ett halvår i värmen.....gjorde det gärna igen!!
Vi marathonkryper idag, helt plötsligt går det som en dans, vi klarar målet till två-tiden idag gissar jag på. Ungen har blivit så stark av allt krypande, äntligen har även han utveckalt en söt liten rumpa, med muskler där det tidigare varit intet, byxorna kan äntligen sitta uppe :-))
Mehli, tack för kommentaren, kommer ni inte till Dk snart!!! Gästrummet står alltid klart.
Tillbaka till krypandet//
mamma Mia
Nå men sonen tyckte heller inte att min rumpa var så dum, jag kunde ju bara behålla den.......
Annars är det höst, mörkt å trist, det är snart precis ett år sedan som vi drog iväg till ett halvår i värmen.....gjorde det gärna igen!!
Vi marathonkryper idag, helt plötsligt går det som en dans, vi klarar målet till två-tiden idag gissar jag på. Ungen har blivit så stark av allt krypande, äntligen har även han utveckalt en söt liten rumpa, med muskler där det tidigare varit intet, byxorna kan äntligen sitta uppe :-))
Mehli, tack för kommentaren, kommer ni inte till Dk snart!!! Gästrummet står alltid klart.
Tillbaka till krypandet//
mamma Mia
lördag 11 oktober 2008
Marathonkrypdagar...
gör äntligen skäl för namnet! Vi har två veckor i rad hamrat 1600m på vår marathondag, där vi enbart kryper inget annat. Eller ja det är ju Oscar såklart.......vi heppar bara. Känns skönt att igen nått ett uppsatt mål som en gång kändes sååååååå långt borta. Varje etapp gör att resan mot våra långsiktiga mål känns kortate och framför allt mer överkommlig och möjlig. Vi har som prio ett att jobba mot att Oscar skall börja prata, idag använder han ca 10 ord dagligen men det har stått stilla i ett par år på den fronten. Vi tror och hoppas att kapaciteten finns där, med ökad gåträning finns god chans för talutveckling, all fingers crossed :-) Såklart satsar vi också på ett självständigt gående, men den räknar vi bara som självklar eftersom Oscar redan nu är sk. superkrypare, he, he......
Annars har Max-Bertil visat dagis hur "ilsken" han kan bli. Ni som känner honom väl minns hans 3-års period med fasa......oj,oj så ARG en så´n liten människa kan bli, och blev ofta under en period. Detta utbrott grundande sig på att en pedagog på dagis inte helt fattade hur viktigt det är att ha en liten röd leksaksalfa med sig i ryggan på utflykten. Den fick helt sonika inte tas med på turen, med det resultat att heller inte Max åkte på utflykt......så kan hon fatta den kan hon :-)
H and K // Mia
Annars har Max-Bertil visat dagis hur "ilsken" han kan bli. Ni som känner honom väl minns hans 3-års period med fasa......oj,oj så ARG en så´n liten människa kan bli, och blev ofta under en period. Detta utbrott grundande sig på att en pedagog på dagis inte helt fattade hur viktigt det är att ha en liten röd leksaksalfa med sig i ryggan på utflykten. Den fick helt sonika inte tas med på turen, med det resultat att heller inte Max åkte på utflykt......så kan hon fatta den kan hon :-)
H and K // Mia
torsdag 2 oktober 2008
Skor i långa banor....
Det är ju härligt att komma hem igen när tre grabbar hämtar en vid tåget........efterlängtad var jag visst :-))
Båda ungarna + mamman fick nya läckra skor, kolla in Oscars kängor. Campers förstås.......löjligt nog betalade jag glatt den förnäma summan de kostade och lämnade butiken med gåshud på armarna......det är sååååå svårt att hitta skor till Ozzy......Dessa är perfekta, ankelstöd, snörning OCH dragkedja, plats till inläggen samt snygga.
Max har ju som känt en förkärlek till skor, hans lykka var total när vinterskorna enligt hans egen önskan var "jöda". Han sov med både sina å Oscars skor och de är på till dagis every day.
Annars gav den lyxiga Köpenhamnsturen lite backlash, efter hemkomst inser jag att jag saknar Sverige faktiskt riktigt mycket......vänner, familj, språket......saknar också Göteborgs/Stockholms storlek, med det menat att det liksom finns en puls i större städer som uppenbart ger mig nå´t.
Känner mig en aning ensam med mitt minimala nätverk.....har ni hört låten som kör på radio hela tiden just nu "so lonely, oh so lonely......." nå nej, jag hör ju också på en annan kanal än de flesta av er, en dansk sådan......
Hugs and kisses // Ensamma mamman
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)