Gott Nytt År önskar vi på Samui!!

Målet på 400 meter på en dag är härmed uppnått!

Avsked,

efter ca nio veckor i kollektivt boende har mormor och morfar lämnat oss för att komma hem till regn, rusk, arbete och vardag :-)



Det är tomt med bara fyra i huset. Ungarna undrar förstås när mormor å morfar kommer tillbaka, de har ju blivit härligt bortskämda, alltid någon att få uppmärksamhet ifrån.
Jag och Finn har nu också blivit bortskämda med många möjligheter till "vuxentid", vi har hunnit göra en hel del tillsammans, cykla, dyka, gå ut och äta....
Det har varit toppen att haft dem med och jag är imponerad av att de båda hoppade på ide´n utan tvekan, tog tjänstledigt och åkte med.
Framför allt har det varit spännande, givande och roligt att kunna dela Oscars träning och framgång, bland annat kom ju det stora genomslaget med krypandet under mormor och morfars coachande!
Med gemensamma krafter har vi också lyckats trassla oss ur den dagliga middagsluren för båda barnen, samt att få Max att sluta både med välling (äntligen !) och blöja, det sistnämnda har krävt en del tydliga instruktioner från morfars sida om hur man som pojke kan kissa på buskar och blommor.







Några talande bilder:

Anpassning till Thailändsk kultur, konsten att åka så många som möjligt på en moppe. Det blev kört många och långa turer på ön, en lärdom från en av dessa turer är att det kostar att åka utan hjälm, även om man fyllt 60....



















Timmarna i poolen är oräkneliga....Max är numera som en säl i vattnet och simmar obehindrat tvärs övet poolen.

Födelsedag och julafton, paket och lek i långa banor.

En hjälpande hand i alla lägen.

Mys och kurande....

Oscar ääälskar att se film tillsammans med nå´n som som kommenterar och hänger med i handlingen. Mormor har oändligt tålamod till detta.

Tomten på besök,

så har julen passerat även här, faktiskt utan allt för mycket bestyr. En julgran skulle vi såklart ändå ha och på julaftonskvällen fick vi take away från en svensk restaurang här på ön med allt från sill till köttbullar. Gott!!

Paketet på bilden är från barnen till tomten, vi har haft långa förberedelser inför ett överlämnande av alla nappar. Dem skall man ju som bekant ge till tomten efter att man har fyllt tre......så att tomten kan ge dem vidare till nissebebisarna.

Efter låååång tids väntan började Max misströsta, skulle tomten verkligen hitta hit? Vi gick på tomtejakt.

Var kunde han mon vara?

Inte i trädgården......

Inte på stranden.....

Väl hemma igen upptäckte vi att han dessvärre varit på besök medans vi var ute och letade....Som tur var hade han lämnat ett brev och klappar till Oscar och Max, då kändes det ju helt ok även om vi hade oturen att missa tomten.

Nappaketet var borta vilket ju var trist när det var dags att sova, men so far so good, inga större protester.

Senare på kvällen spelade vi vuxna "pakkespil" trogen vår danska tradition, enda skillnaden var att vi befann på balkongen i shorts. Vi tror bestämt att vi skulle kunna fira jul på liknande sätt igen:-)

Nytt personbästa!!

310 meter idag!!!

Samt en lillebror som kissar på buskar och blommar. Han är mäkta imponerad av strålen:-)

En liten krokodil,

har en längre tid varit bosatt i bottenvåningen (ca 3dm i längd, med ett läte som en aggresiv höna ). Den bor/bodde närmare bestämt på en punkt mitt ovanför sängarna. Detta har medfört en viss oro hos de sovande, vakande nätter och trötta dagar.

Efter noggrannt överslag gjordes en attack med myggspray (???) och sedan ett bakhåll på en yrslig krake med en sko. Ödlan har numera gått vidare till nästa liv, nattron har lagt sig igen.

Övriga spännande iakttagelser kan nämnas i form av ormar av flera slag, faktiskt på väg upp för trappen till huset, samt skorpioner.

Lite av varje,

Idag måndag rundade Oscar 280m,vi satsar på att uppnå 300m denna vecka!

Annars en söndag utan planer (en njutning i vår schemalagda vardag), vi landade på Paradise Farm, en farm/park/minizoo 500m uppe i bergen. Det visade sig vara en fullträff och vi glädjer oss till att ta turen med kusinerna i januari.

Vi gick backe upp och backe ned bland getter, antiloper och emuer (som är enormt stora), utsikten ned över havet var fantastisk. Räddast av alla var mormor som vägrade gå sist ifall det skulle komme en liten get stångandes bakifrån. Gränsöverskridande......en annan gräns som suddats ut för mormor under vistelsen har med poolen att göra, numera fixar hon en "bomb" hur snyggt som helst.

Som ni ser var trapporna många och alla har idag ont i vaderna, utom morfar....som är den som överhuvudtaget inte alls har tränat något som helst sedan vi kom till Samui????

Under promenaden lärde vi oss vad överrörlighet innebär......

Julen närmar sig hastigt, inte nå´t vi märker så mycket av faktiskt annat än att det pågår en nedräkning, dock inte till julafton men till hemresa. Den 26:e lämnar mormor och morfar oss för att åka hem till vintern, jag förnimmer en viss hemlängtan.

Max 3 år!

Så har vi firat Max födelsedag, 3 år!!

En stolt och stor kille som njöt dagen i fulla drag.

Vi tappade räkningen på det antal donuts han käkade under dagens lopp men det landar på en 5-6 stycken.

Presenterna bestod, som sig bör för en kille på 3, av bilar och bilar plus andra fordon samt lego. En liten bok smög sig också in men den fanns det tid till först ett par dagar senare.

Vi förgyllde dagen med besök på akvarium dock inte särskilt intressant när man har så många nya spännande saker hemma, Max ville bara hem till "Ligtin Morfin" dvs Lightning McQueen (från disneys film Bilar).

Nu simmar han själv,

Två dagar innan 3-årsdagen hoppade Max i den djupa delen av poolen från vattenfallet (ca 60cm) och simmade in till kanten själv utan hjälp, i bästa hundsimmarstil men så länge näsan är ovan vattnet är det ju helt ok. Andra saker som hör en till att bli stor är att lämna napparna till tomten på julafton (vi väntar med spänning på hur det skall gå), äta helt själv, Max upplyste också själv om att man inte längre pussar sin mamma när man fyllt tre......:-( som tur var så glömdes detta bort redan innan det var dags för godnattpussen.

Mountain bike

Ja, vi cykler en del her nede i vores fritid, sammen eller hver for sig.

Der er faktisk bjerge på Koh Samui, ja lige udenfor vores dör, hvad disse billeder bevidner. (400-650 meter)

Vi ved ikke om det er typisk for Thailand eller bare Koh Samui, men holdning mht. vejene er, hvorfor lave snoet bjerveje, når man kan köre lige op af bjerget..... i en firshjulsträkker på en betonvej.......... hälningerne her ligger på typisk 20- 30%. En regnsvejrsdag kommer du ikke op i en normal bil.

Det gode ved denne träning er, at du behöver ikke tänker på om du får pulsen op, da den efter 3 min. ligger på maximallll.
Det har väret ekstemt hårdt for os begge og komme igang, ikke bare pga. stigningerne men mere pga. fugtheden og varmen ( 90% i bjergene og 30 c.)

Äntligen,

har Oscar gas kommit! Det krävde tre man att bära upp tuberna på terassen....i och för sig thaimän av storleken small men ändå....

Vi beställde gasen för ett par månader sedan, faktiskt nog för tre månader sedan medan vi ännu var hemma i Sverige, leveranstiden skulle vara tre veckor-välkommen till Thailand!

Nå, men nu är flaskorna här och vi har på nytt startat upp den del av Oscars andningsprogram som innebär korta sessioner där han inandas en blandning av CO2/O2 (koldioxis och syre). Huvudsyftet är att "träna" djupandning, att få Oscar att använda hela sin lungkapacitet, i nuläget andas han väldigt ytligt som en följd av hjärnskadan men också beroende på att han med sin låga aktivitet inte behöver andas djupt. Friska barn rör sig ju betydligt mer och ökar hela tiden sin andningskapacitet när de lär sig åla,krypa och gå. Andra vinster med gasen skall för Oscars del bland annat vara en effekt på ögon och syn, vi tycker redan vi ser effekt på skelandet samt en "klarare" blick, samt minskad stelhet/spasticitet.

Vi hade hoppats på att gasen skulle finnas till hands långt tidigare då det är ett långsamt projekt att starta upp, vi hade redan klarat av inkörningsperioden i Sverige med upptrappande från korta till längre sessioner ,nu är det bara att börja om från början igen. Dock inga sura miner, vi är bara glada för att vi faktiskt kunde fatt i gasen!!

Oscar har annars rundat 200meter per dag den senaste veckan-det går över förväntan med distansen.

Imorgon Lördag är det en stor dag, för oss ännu större än tisdagen då den thailänska kungen fyllde 80 och alla hade ledigt, Max fyller tre!!

Poolen,

En liten film från poolen, som ni ser njuter ungarna och är mer vilda än tama i vattnet. De hoppar och dyker en ena värre än den andra.

Fisketur,

vi har nyligen införskaffat en del fiskeutrustning för att kunna fiska på korallreven som ligger 25 meter utanför vår strand. Det har ännu varit lite för kraftig vind för att ta sig ut med kajak till reven så Finn åkte på fisketur för att testa grejerna. Det ser ut som om de fungerar bra eller hur??? Han fångade en catfish (se bilden) på ca 20kg samt en white snapper på 4kg.

Dock kan tilläggas att han inte var helt ensam.....två personliga guider hjälpte till och fisken kom efter fångsten tillbaka i vattnet. Under tiden som detta äventyr utspelade sig låg frun i huset (alltså Mia) och slappade vid den lyxiga poolen snett bakom sjön, med en god bok och bra service-alla nöjda och glada.

Och vi kryper vidare,

det går snabbt framåt med krypningen. Den förra filmen ni såg var ett av de första "krypen". Kolla bara hur galant Oscar klarar 6m nu!!

Doman-metoden,

Tänkte ge en kort förklaring på hur det är vi tränar och vad metoden går ut på. För några år sedan, långt innan vi fick Oscar, gick det en dokumentär på svensk tv om en liten norsk tjej som heter Malin. Som jag minns det var filmen delad i flera avsnitt där man genom flera år följde Malins utveckling, kanske är det fler som minns? Det var ialla fall min första kontakt med det som kallas "Doman-metoden". Grundtanken är att träna den del av kroppen som ger upphov till problemen dvs. hjärnan, istället för att träna de områden som visar symtomen till exempel ben eller armar. Man utnyttjar det faktum att hjärnan faktiskt har möjligheter att skapa nya vägar, att det finns en plasticitet som kan påverkas. För att kunna påverka hjärnan på rätt sätt krävs intensiv stimulering av de delar i hjärnan som inte fungerar som de skall - det är detta vi jobbar med varje dag!

Kolla gärna http://www.hjarnstimulans.se%20(en/(en helt ny svensk sida om intensiv träning) eller http://www.hjerneaktiv.dk/ samt http://www.hjernebarnet.dk/ för mer info.

Vi (jag och Finn) gick en kurs i USA i mars, efter hemkomst började vi så smått träna på halvtid för att se om Oscar svarade bra på allt det nya men lika mycket för att se om vi själva kunde klara av att ändra på så mycket i livet. Det kunde vi! I juli var Oscar huvudperson vid mötet med amerikanarna och vi fick ett skräddarsytt program med oss hem, med mål som låter orimliga men som vi ser är fullt möjliga om vi ligger i :-)

Oscars program är egentligen 6 olika program som flätas samman under dagen, bland annat motoriskt program som innebär att åla, krypa och rulla, synträning som innebär att kika på bilder och ord av en viss storlek och utformning samt att läsa hemgjorda böcker med extra stora bilder och text i. Utöver detta stimulerar vi luktsinnet med olika dofter, trevliga och mindre trevliga, vi stryker Oscars bara hud med olika material för att träna känseln och vi har ett avancerat och tidskrävande andningsprogram som hjälper Oscar att träna upp sin lungkapacitet samt för att föra mer syre till hjärnan. De sista två delarna just nu är stimulering av hörseln, Oscar skall loalisera olika ljud, typiskt en plastskål med ris som ruskas eller en bjällra som ringer, samt nutritionprogrammet som är tidskrävande och omvältande för oss. Oscar får inte äta gluten, laktos, socker, stärkelserika grösaker samt att vi skall följa något som heter foodcombining. Det sista innebär att Oscar inte får äta protein tillsammans med kolhydrater eller stärkelse, ett pusslande alltså. Nutritionsdelen är den del vi i början lade långt mest tid på, med recept sökande och nytänkande, vårt kylskåpsinnehåll har ändrats väsentligt. Vi har haft vissa problem att vara så stri´kta med kosten här nede men vi gör allt vi kan, vi har fått veta att 50% av Oscars framsteg kan tillägnas kosten, detta då hjärnan behöver en så bra miljö som möjligt för maximal inlärning. Vi har också fått en kille som är piggare, ser piggare ut, med långt mer energi än tidagare, enorm aptit och välfungerande mage (ett stort problem hos barn med CP). Inom alla programdelarna sätts mål varje sexmånadersperiod, vi träffade teamet i juli och har en tid igen i januari. Denna försöker vi få flyttad till februari då de befinner sig i Asien och därmed lite närmare oss. Vid varje möte evalueras det träning man utför, de mål man nått och nya mål och moment läggs in i träningen. Självfallet har vi också kontakt med teamet löpande, var tredje månad skickar vi en statusrapport med video för att kunna ändra på eller få kommentarer till det vi gör.

Oscar gillar att "träna" och det är just detta som är den stor utmaningen för oss vuxna, att hålla Oscars glädje och motivation på topp, i det ögonblick han inte tycker det är kul mer kan vi lägga ned. Hans drivkraft är motorn och om han inte vill får vi helt enkelt se till att göra det hela roligare....

Oscar satsar inför en krypsession....

Där målet är sängen med hopp och bus.....

Eller kanske en rolig bok.......

" I have a dream",

var det en gång en klok man som sa...och nu har en av våra drömmar gått i uppfyllelse.

SONEN KRYPER!!!

Kolla videon, det är inte snyggt ännu men kolla in det fina kryssmönstret. Faktiskt var Oscar hemma och tränade med mormor och morfar när genombrottet kom, när vi kom hem kom han krypandes mot oss. Stort ögonblick! Han klarar fint ca 5 meter i sträck och under de senaste dagarna har han krypit ca 40m per dag. I förhållande till det program vi tränar efter är målet att Oscar skall kunna krypa 400m på en dag, nu törs vi tro på att vi har möjlighet att klara det.

Vår vardag,

Vår normala rytm i huset startar redan kl 06:30, där vaknar två pigga killar och konstaterar att det är ljust ute, alltså är det dags att stiga upp. Till gengäld är det också becksvart redan kl 18:30, så kvällarna är inte heller långa.

Gemensam frukost för alla i huset redan kl 07:30 för att hinna gå igång med Oscars första pass vid 8-tiden. Vi har nyligen börjat köra 4-pass, dvs 4 timmar på förmiddagen, detta då värmen mitt på dagen kan vara tryckande och också för att Oscar helt klart är fräschast på morgonen.

Efter det att poolen uppnått en temperatur på ca 30 grader föregår ett pass också här, med simmning och lek, ofta hinner vi med ett poolbesök under lunchpausen. På eftermiddagen är det tuffare att hålla tempot uppe, men Oscar och vi kämpar så att vi i snitt klarar ett par pass här också, därefter poolen igen....

Lunchen käkar vi naturligtvis hemma medans middagen varvas mellan tre alternativ:

Take away från Mr O, en lokal sylta 50 meter härifrån. Kanonmat till en liten penning, mat till 4 personer för ca 80Kr. Mr O själv både lagar och levererar maten i egen hög person.

Annars äter vi på fiskerestaurangen som ligger

på stranden ca 50 meter från vårt hus. Här går tillsvarande meny loss på ca 100 Kr.

Ett tredje alternativ är att få maten tillredd i det egna köket, en lyx vi tillämpar en gång i veckan.

Priset för detta ökar ytterligare något, ca 200Kr för mat till 4, tre rätter.

En annan lyx vi unnar oss varje vecka är Thaimassage-tjejerna kommer till huset och vi njuter på skift. 60Kr för en timmes helkroppsmassage.

Janne och Amanda,

är hos oss ett par veckor. De bor på nedersta etaget tillsammans med mormor o morfar.

Såklart arbetar vi vidare med Oscars träning under besöket men det innebär ändå att vår aktivitet ökat väsentligt, de saker vi hittills tänkt oss besöka eller ta oss för blir nu gjort. Bland annat en båttur omkring Samui med stopp för bad och snorkling.

Besök på diverse läckra stränder..........

Cable gliding bland trätopparna.....730m i allt.

Det är härligt med besök!

Blogkrasch!

bloggen har levt ett eget liv en tid och med de IT-kunskaper vi besitter så krävs insats från annat håll....

Vi hoppas på att det skall fungera nu!

35 meter till havet men,

ingen havsutsikt? Detta på grund av en prungade vacker trädgård , som under de senaste par åren vildvuxit något.

Till en början fann vi oss i detta, alltså palmer är ju också exotiska. Sedan gjordes små turer med en mindre kökskniv i skydd av mörkret för att snitta av väl valda grenar. Nästa step var införskaffandet av en fogsvans....

och arbetet fortsatte i skymningen, faktiskt så ivrigt att en av oss vid ett tillfälle höll på att falla de tre fyra metrarna från balkongen då ett (liksom allt annat) ruttet räcke plötsligt gav efter. Palmen som räddade vederbörande får stå kvar.

Så mycket lättare allt gick när trädgårdsmästar´n en dag dök up och röjde med sin machete. Han måste ha undrat en del över de grenar som redan försvunnit, men vi höll god min.

Oscars träning,

Vi har nu uppnått målet om sex timmars "träning" per dag. Vi delar passen i fm och em med tre timmar i varje pass. Under en vecka har Mia och Finn 4 pass var medans mormor och morfar tillsammans har 4 pass (så vet du vad som väntar Sara.....). Detta ger oss alla lite luft till att göra det vi själva vill, dåsa på stranden, träna eller annat. Oscar klarar det hela otroligt flott, han är en tålig liten unge.

Efter en hård dag står Oscar vanligen en stund i ståstativ och kollar på video och innan läggdags sitter vi såklart och myser på verandan.

Naturligtvis badas det också varje dag. Både i lunchpausen och efter avslutad träning.

Apropå fordon,

så har Max just blivit ägare till en Turbo Triumph! Det går undan på terassen, mindre bra i sanden där stödhjulen hela tiden sjunker ned. Här ser ni killen cykla ut ur varuhuset med stor stolthet, kalaset gick på ca 260 SKr.

Finn och Max gör sig redo inför Tour de Thailand!

Fordon!

För alla er som känner Finn kommer detta inte som någon överraskning, men vi har nu hyrt både cyklar,(vilket varit planen hela tiden) samt bil. För den oinvigde kan jag avslöja att man ”inte kan leva utan bil”, hur skall man då ta sig till affären???? Lokalbuss...... stå och vänta sitta och trängas....nix, finns det en annan lösning tar vi den. Som ni ser på bilderna är det inte fråga om de slags fordon som vanligtvis kännetecknar Finn, men det finns ju ändå plats till cyklarna....

Erkännas skall dock att bilen blivit flitigt använd sedan den rullade in på adressen, också av andra än Finn. Med riktigt god vilja kan vi alla sex pressa in oss in, viljan har dock bara varit så god en enkel gång.

Besök!

Kolla in storleken! Vissa håller sig undan andra inte. Morfar o Max klappar en plötslig gäst. Apropå gäster, den lilla vita katten skräms varje morgon bort, innan sonen hunnit upptäcka dess närvaro.

Oscar kryper,

i snitt 80-90 meter per dag! Vi puttar pa med tummarna under fotterna, mest pa vanstra sidan, det hogra benet flyttar han fint sjalv. Faktiskt kryper han ocksa sma snuttar helt sjalv, way to go!!

Ålder eller mödraskap?

Angaende vadre sa regnar det annu.....














På vårt område finns en liten vit katt som ser ut att ha levt ett mer eller mindre hårt liv, mager, rufsig päls och med en linkande gång. Den har av en oklar anledning fattat tycke för just vårt hus och ligger ofta i utemöblerna när vi vaknar på morgonen. Som så typiskt för katter tycks den se det som självklart att vi gärna vill en extra gäst, den styker sig lojt om våra ben och spatserar runt som om det är vi som besöker henne. Då jag den första morgonen såg min yngste son klappa och pussa på djuret med förtjusning var min första reaktion ”nej, rör den inte, den kan bitas, den kanske är sjuk”, som tur var lyckades jag i tid tänka på hur Max skulle reagera på detta så istället krystade jag fram ett - ja se så söt ,he, he, klappa försiktigt.
Nu smider jag planer för hur jag skall få skrället att välja ett annat hus än vårat att besöka utan att sonen anar något.....samtidigt kan jag konstatera att detta bara är en av flera incidenter där jag på senare tid reagerat på ett sätt som gör att jag funderar på om det är min stigande ålder som gör mig till en chicken, eller är det en följd av mödraskapet. Jag hoppas på det senare.